Enligt Säpo har omkring 300 personer rest från Sverige till Syrien och Irak för att gå med i terrorsekten Islamiska staten (IS) eller andra våldsbejakande islamistgrupper sedan 2012. Många har dödats men än fler har återvänt till Sverige och i flera svenska städer är man både förberedda och utbildade för att möta återvändarna.

”Låter helt otroligt”

I Stockholms stad startade verksamheten mot våldsbejakande extremism 2016. Trots det har man inte haft kontakt med en enda återvändare.

– För mig låter det helt otroligt. Jag vägrar att tro på att det kan vara så. Antingen är den som du har tillfrågat helt enkelt inte informerad eller så har man inte upparbetat de dialogvägar som man måste ha. För att det säger ju sig självt att det finns återvändare i Stockholm, säger PO Hellqvist.

Han har tidigare varit chef för Säpo i Göteborg och arbetar nu inom den öppna polisen med frågor som rör våldsbejakande extremism.

”Det är inte bra”

Så varför är det viktigt att hålla koll på återvändarna? Svaret är enkelt – det här handlar om personer som inte kan ställas inför rätta enligt rådande lagstiftning. I Göteborg jobbar Socialtjänsten aktivt med att söka upp återvändare för att på så sätt försäkra sig om att de här personerna har lämnat ideologin och slutat utgöra ett hot. Tanken är helt enkelt att återvändaren ska avradikaliseras.

Men i Stockholms stad har man alltså inte kontakt med en enda avhoppare.

– Det är inte bra. Myndigheterna behöver veta vilka de här individerna är och det finns flera skäl till det. Dels kan de här individerna vara farliga för samhället och det kan också vara så att en faktiskt behöver hjälp för att inte bli farlig, säger PO Hellqvist.

Kan de här individerna utgöra ett hot mot samhället?

– Ja, det är självklart att de kan utgöra ett hot. Har man vistats i den här miljön i Syrien och Irak har man fått vissa erfarenheter. Man kanske har varit i strid och lärt lärt sig hantera vapen och sprängämnen. Man kan ha brutaliserats. Det är allvarligt.

”De har våld i sinnet”

Du har ju träffat återvändare som har kommit tillbaka, i vilket skick är de här människorna?

– Det finns inget generellt svar, alla individer är olika och de har olika upplevelser i bagaget. Men de flesta är märkta av vistelsen på ett eller annat sätt. Vissa förnekar att de har varit där överhuvudtaget medan andra är mer öppna kring hur dåligt de mår på grund av det som de har varit med om.

Enligt PO Hellqvist kan det bli allvarliga konsekvenser om återvändarna inte tas om hand om. Visserligen kan vissa av dem klara av att återanpassa sig till det svenska samhället på eget hand men det gäller långt ifrån alla.

– De bär fortfarande på det här tankegodset. De har våld i sinnet och kan ta till våld i framtiden. Om det händer inom en vecka, 14 dagar eller något annat vet vi inte.

”Tjänstemännen måste ut ur sina kontor”

De senaste åren har det skrivits mängder om rapporter om islamistisk extremism. Man har gjort studier och utbildat. Men de här insatserna riktas främst mot tjänstemän. Enligt PO Hellqvist är det viktigaste att myndigheterna börjar prata med återvändarna.

– Myndigheterna måste ha en bättre dialog med befolkningen i särskilt utsatta områden för det är därifrån ungdomarna reser.

Vi har känt till det här problemet i många år, varför har man inte den här dialogen redan?

– Det är en bra fråga och jag är inte säker på att jag har något bra svar på den. Tjänstemännen måste ut ur sina kontor och träffa människorna helt enkelt.