Förra året ansökte rekordmånga personer om ersättning för att ha suttit frihetsberövade utan att sedan dömas i domstol.

– Det var det uppe på drygt 2 450. Tre, fyra, fem år i tiden låg vi under eller nära 2 000 ärenden per år, säger justitiekansler Mari Heidenborg.

Fler ärenden

Den stora ökningen som skett när det gäller ersättning för frihetsberövade är långtidshäktade som inte döms i domstol. 2012 betalade JK ut 100 000 kronor eller mer i ersättning i 69 ärenden. Förra året betalade myndigheten ut 100 000 kronor eller mer i 139 ärenden, en fördubbling.

– Vi gör ingen egen analys vad det beror på. Vi försöker titta på hur ärendestocken ut, men det är klart att det som förekommer i den allmänna debatten att det är ett ökat antal frihetsberövade personer, säger Mari Heidenborg.

Från Åklagarmyndigheten menar man att samhällsutvecklingen kan vara en bidragande faktor till den stora ökningen.

– Får jag gissa så tror jag att de här senare årens utveckling med komplexa utdragna förundersökningar där vi har tagit oss an svåra uppgifter, är ett huvudskäl. Det tillsammans med att många av de brotten sker mellan kriminella grupperingar där folk pratar i väldigt liten utsträckning, säger överåklagare Lennart Guné.

Kritik mot systemet

Ersättningen för frihetsberövanden har kritiserats, framför allt sedan en våldtäktsdömd man beviljats 840 000 kronor eftersom mannen visade sig vara yngre än vad rätten först trodde och därför varit frihetsberövad för länge. SVT:s Uppdrag Granskning har senare visat att mannen kan ha varit över 18 år vid brottet. Hur systemet för ersättning ska se ut är ytterst en fråga för politiken, menar JK.

– Det är också en större fråga när man sätter den här typen av skadestånd för frihetsberövade i jämförelse med till exempel skadestånd till brottsoffer och ersättning som utgår i andra ärenden. Där har vi en pågående debatt i samhället i dag. Det är naturligtvis rimligt att man gör de här jämförelserna och kanske bestämmer en annan ordning, säger justitiekansler Mari Heidenborg.