Det senaste året har samhällsfenomen som hatet mot HBTQ-personer, kroppshår på kvinnor, och lagar som eventuellt kan kränka internetanvändares integritet diskuterats under olika hashtags på Twitter. 

I går startade bloggaren Lady Dahmer hashtaggen #tafs för att belysa sexuella kränkningar som kvinnor måste utstå.

Om #tafs följer samma utveckling som #homoriot och #prataomdet kommer diskussionen snart att klinga ut. Frågan är vad dessa olika initiativ egentligen leder till i slutändan.

–Jag tänker att #homoriot ledde till att synliggöra det förtryck som HBTQ-personer upplever i det heterosexuella majoritetssamhället, säger Robert Jacobsson, sexualrådgivare på Ligga med P3, som startade hashtaggen.

Även om diskussionen inte ledde till någon tydlig samhällsförändring, säger han att den var ett steg i rätt riktigt.

–Jag tänker att många fick bevis på att det finns ett skitstort problem i vårt samhälle och därför krävs det fler insatser. Det krävs ständigt arbete att få bort idioter som kränker, det är inget som sker över en natt.

”Diskussioner går inte att frikoppla”

-I dag skiljer vi på mobbning och nätmobbning, när det egentligen är samma sak, säger Tomas Lindroth, doktorand på Göteborgs universitet och programansvarig för Digitala medier på Högskolan i Väst.

Han menar att man inte kan separera de diskussioner som pågår i sociala medier med de diskussioner som sker i den allmänna debatten.

–Det är klart att diskussionerna på Twitter höjer en medvetenhet om viktiga frågor som berör folk, säger han.

Han talar om cyniker som menar att det pågår ”hashtagshysteri” i samhället och att vi alla är ”Twitterlämlar på väg ner för en Facebookbrant”.

–Men i dag finns det en miljard människor uppkopplade och att förminska den genuina kommunikationen på nätet är att förminska människors aktiviteter. Tittar man på forskning kan man se att kommunikation på nätet har kvalitéer som face-to-face-kommunikation inte har.