För att bekämpa den grova brottsligheten har polisen under senare år inlett flera så kallade särskilda händelser. Det innebär att resurser kan hämtas från polisområden runt om i landet till insatserna, som både kan vara oförutsedda eller inplanerade.

Men det finns stora brister i polisens arbete med särskilda händelser konstaterar Riksrevisionen. Bland annat kan polismyndigheten inte redogöra för hur många särskilda händelser polisen har genomfört, hur länge de har pågått, hur många års arbetskrafter som involverats eller merkostnaderna för insatserna.

– Sammantaget innebär det att det inte går att mäta om de särskilda händelserna har gett någon effekt, säger Linda Jönsson.

Särskilda händelser kan försvåra

Särskilda händelser kan vara ett effektivt sätt att leda arbetet under de första timmarna eller dagarna efter att ett grovt brott begåtts. Men långvariga särskilda händelser gör mer skada än nytta, framförallt för de lokalpolisområden som måste bidra med resurser till insatserna, enligt Riksrevisionen.

– De måste bland annat ställa in brottsförebyggande aktiviteter vilket till exempel försvårar arbetet mot nyrekrytering till kriminella gäng.

Känner sig inte involverade

Lokalpolisområdescheferna uppger att de inte görs några konsekvensanalyser av hur deras verksamhet påverkas av att resurser skickas till en särskild händelse. De känner sig heller inte involverade i besluten trots att de har bäst koll på vilka problem och behov som finns i deras lokalpolisområde.

– Förmågan behöver finnas lokalt för att kunna hantera den här problematiken. Långvariga särskilda händelser är inte lösningen på problemet med grov brottslighet, säger Linda Jönsson.

Polisen invänder mot kritiken

På sin hemsida kommenterar Polismyndigheten rapporten. Man skriver att en särskild händelse är en ledningsform och inte ett verktyg för brottsbekämpning. ”De eventuella konsekvenser som uppstår när extraordinära situationer föranleder förändrat resursbehov kan inte härledas till ledningsformen”.