När föräldrar eller vårdnadshavare brister, ska socialtjänsten rycka in. De ska se till barnens bästa och skydda dem vid behov.

SVT Nyheter och Uppdrag granskning har begärt ut tillsynsmyndigheten Inspektionen för vård och omsorgs (Ivo) samtliga utredningar om socialtjänsternas barnärenden från 2016 till och med september 2018. Vi fick ut 324 ärenden som totalt handlar om 994 barn. Av de barnen så hittar vi 150 barn som farit illa, på grund av att socialtjänsten gjort fel, antingen genom fel agerande eller att inte agera alls. Detta enligt socialtjänsternas eller Ivo:s egna utredningar.

Barnen har till exempel blivit vanvårdade, utsatta för fysisk eller psykisk misshandel eller råkat ut för övergrepp. Några exempel:

• Lessebo. Barn utsattes för fortsatt våld under fyra månader, eftersom socialtjänstens utredning dröjde. Detta trots flera anmälningar från polis, skola och socialjour.

• Falköping. Polisen gjorde en orosanmälan om att två barn befann sig i sitt hem med narkotikapåverkade föräldrar och narkotika tillgängligt. Det tog fem dagar för socialtjänsten att agera.

• Mölndal. Fyra barn for illa efter att socialtjänsten missat deras svåra boendesituation. Familjen blev hemlös i flera månader och äldsta flickan intagen på jourhem.

– Varje barn som far illa när man är i samhällets omsorg eller socialtjänsten är ju ett barn för mycket. Det ska inte hända och det får inte hända, säger Maria Björklund, avdelningschef på Ivo sydväst.

Socialtjänsterna anmäler sig själva

Problemen är inte okända för socialtjänsterna själva. Av utredningarna i vår granskning så är det 121 av de 324 ärenden vi gått igenom som startat som lex Sarah-anmälningar, där socialtjänsterna har anmält sin egen verksamhet till Ivo.

Om en orosanmälning handlar om våld mot barn så måste socialtjänsten samma dag göra en bedömning om barnet behöver skydd.

Men i vår granskning ser vi att många socialtjänster skriver till Ivo att de inte hinner utreda barnärenden och att ett stort antal orosanmälningar blivit liggande.

Personalbrist ett av problemen

Regeringen satsar mellan 2016 och 2019 pengar för att stärka bemanningen inom den sociala barn- och ungdomsvården. 210 miljoner per år ska stärka bemanningen och 40 miljoner ska öka kompetens och stabilitet.

Och bristerna är stora. Många av landets socialtjänster har problem med personalflykt och stor personalomsättning. Av 324 barnärenden är det 68 utredningar som tar upp just personalbrist och brist på resurser som en anledning till varför det gått fel.

Rätt kompetens saknas

Men problemet handlar inte bara om brist på personal eller resurser.

Det är ett svårt jobb att utreda och hitta rätt åtgärder för barn eller familjer som har problem. Vår undersökning visar att när det går fel, så handlar det oftast om att socialsekreterarna inte har rätt kompetens eller att bra rutiner saknas. I 89 av de 324 utredningar vi har gått igenom anges det som en av orsakerna till att ett barn farit illa, eller misstänks ha farit illa.

”Områdeschefen kommer inte ihåg om hon sett orosanmälan eller inte. Hon berättar vidare att personalsituationen är ansträngd och att det saknas tydliga rutiner och arbetssätt för handläggning av barn och unga. Hon själv är ny som områdeschef inom individ- och familjeomsorg och behöver stöd i sin roll.” Så står det i en av utredningarna som Ivo gjort. Och det finns flera liknande exempel.

Utbildningarna måste förbättras

Bristen på barnperspektiv, att socialtjänsten pratat med och lyssnat på barnen, är en sak som Ivo lyfter i utredningarna.

”Ivo ställer sig frågande till hur nämnden kan göra en tillförlitlig skyddsbedömning av om barnet utsatts för våld utan att träffa eller samtala med barnet.”, skriver de i en utredning.

Maria Eriksson är professor i socialt arbete på Ersta Sköndal Bräcke högskola. Enligt henne saknar socialsekreterarna ofta kunskap i hur man pratar med barn, eftersom det inte finns med i grundutbildningen.

– Den utbildning man får är en generalistutbildning. Hur mycket fokus det är på barn och på att möta barn, varierar. Är man ny och hamnar i en arbetssituation med komplexa ärenden och hög arbetsbelastning, blir det en väldigt svår situation, säger Maria Eriksson.