I slutet av januari i år sa Folkhälsomyndighetens statsepidemiolog Anders Tegnell att han hoppades och trodde att coronaviruset skulle stoppas med hjälp av de kinesiska insatserna. Strax därpå fick Sverige sitt första fall, och i dag har över 2 000 svenskar dött med coronaviruset.
I Aktuellt fick statsepidemiologen kommentera några av sina tidigare uttalanden. Om de första bedömningarna säger han att de baserades på erfarenheter om tidigare coronavirus.
– Jag var långt ifrån ensam om den här bedömningen. Sen byggde det rätt mycket på vad vi sett med de tidigare coronavirusen, alltså sars och mers. Där ju bägge två fungerat med den här typen av insatser, säger Anders Tegnell.
”Utvecklingen i Italien blev våldsam trots drastiska åtgärder”
När så sportloven kom reste många svenskar till Italien, dit Sverige inte avrådde från resor eftersom smittspridningen ansågs vara begränsad till vissa områden i landet. Enligt Anders Tegnell byggde Folkhälsomyndigheten sina resonemang på den information som kom från Italien, vars siffror man litade på.
– Det finns inget annat land som kan göra bedömningar av smittspridningen i Sverige på samma nivå som vi kan. Så här har vi ett långtgående och sen årtionden tillbaka väldigt bra samarbete mellan de europeiska länderna, säger Anders Tegnell.
– Viruset var mycket mer oförutsägbart än vi trodde från början. Utvecklingen i Italien blev ju våldsam, trots att Italien hade vidtagit drastiska åtgärder till att börja med. De stängde ner alla flyg till Kina, hade extrema kontroller vid flygplatserna, jobbade jättehårt med åtgärder som nästan ingen annan hade, men ändå så blev det så här, så det finns mycket att lära av det här utbrottet, säger Anders Tegnell.
Är det något av det här som du ångrar?
– En massa olika aktörer borde ha jobbat mer med att förbättra äldrevården innan vi hamnade i situationen vi är i idag. De här andra uttalandena med bedömningar om var vi var någonstans, de byggde på den bästa möjliga kunskap vi hade vid det tillfället. Vi måste göra en bedömning utifrån det läget där vi står. Vi kan inte försöka titta i en kristallkula och försöka gissa hur det blir framåt, säger Anders Tegnell.