Ända sedan Therese Green var liten har en tanke grott hos henne: ”Alla hatar mig och vill mig illa”.
Så fortsätter hon att tänka ”tills motsatsen bevisats”.
– Jag har alltid vetat att det var något annorlunda med mig. Jag gick aldrig på kalas när jag var liten, räckte aldrig upp handen i klassrummet och kunde ignorera folk som försökte prata med mig.
Tanken växte under tiden i grundskolan och förvärrades i samband med mobbning. Som 17-åring tog Thereses mamma med henne till Bup. Där fick hon diagnoserna social fobi och depression.
Intervjun med Therese sker via mejl och chatt. Hon är i dag 21 år och fri från sin depression, men lider fortfarande av social fobi vilket gör det jobbigt att prata i telefon med någon hon inte träffat.
Svårt att träffa andra med samma diagnos
För att förklara för andra har hon berättat öppet om sin diagnos, bland annat i en youtube-video.
– Jag tänkte att om jag berättade för folk så skulle de åtminstone veta varför jag är tystlåten och inte tar så stor plats. Jag vill även vara med och bidra till att bryta stigmatiseringen kring mental ohälsa.
Genom videon har hon kommit i kontakt med andra som lider av social fobi, något som annars är svårt.
– I verkliga livet känner jag faktiskt ingen som har social fobi, vilket förmodligen beror på att vi är för lika när det kommer till det sociala, vi undviker interaktioner med människor vi inte känner.
Hon är också med i en sluten Facebookgrupp för personer som lider av social fobi.
Sociala medier, som kan upplevas som hårda platser där allt bedöms med kommentarer och tummar upp eller ned, har i Thereses fall varit det motsatta.
– Det har snarare varit en räddning för mig. Genom dem kan jag prata och ta kontakt med folk som jag annars inte hade vågat närma mig. På sociala medier känns det som att jag kan släppa fram lite mer av mig själv, och visa folk hur jag egentligen är som person.
Oro för framtiden
Det stöd hon får på nätet behövs. Att hitta rätt jobb känns svårt, säger Therese som nu studerar.
Hon har sommarjobbat med vad hon kallar ”relativt osociala jobb” men också i en salladsbar.
– Dagligen går jag runt med ångest över hur jag ska kunna få jobb och om jag kommer hitta ett jobb jag klarar av och trivs med.
Thereses tips: Så kan omgivningen hjälpa de med social fobi
- Det absolut värsta är om folk får en att framstå som konstig eller annorlunda när man berättat om sin sociala fobi. Visa istället för dem att du finns där och fråga om det är okej att du ställer frågor så att du kan förstå situationen bättre.
- Kom ihåg att en person med social fobi kan ha mycket svårt för saker du själv tycker är hur lätta som helst. Påpeka inte eventuella ”brister” och ”fel” de har och gör i sociala situationer, i de allra flesta fallen är de själva mycket väl medvetna om dem.
- Visa uppskattning när en person med social fobi tar sig utanför sin ”comfort zone”, och ge dem det erkännande de behöver när de presterat bra i något de har svårt för.
- Utgå inte från att personer som sitter och ser inåtvända eller sura ut är otrevliga människor. Det kan vara en försvarsmekanism hos någon med social fobi. Är du en person som har lätt för att ta kontakt med folk så gör ett försök att närma dig även dessa personer. De kan vara hur härliga som helst när du väl lärt känna dem.
- Tvinga inte personen att till exempel beställa sin mat själv eller svara i sin telefon när det ringer, men uppmuntra dem gärna till att göra det. Det är bara genom att jobba med personen och emot den sociala fobin som den blir lättare att hantera.