Han har agerat expert i flera statliga utredningar och försvarat mannen bakom terrordådet i Stockholm 2017. I Min sanning berättar Johan Eriksson om sitt jobb som försvarsadvokat och kommer in på sexualbrottsfall, där han menar att beviskravet i vissa fall är för låga när ord står mot ord.

– Två människor som berättar två olika berättelser, då kan man inte säga att man ska tro mer på den ena. Då har domstolen inget objektivt att hänga upp det på, säger han.

”Bevisning att du berättat för någon annan”

Svensk processrätt har fri bevisprövning, vilket innebär att domstolen prövar värdet av bevisning. Vittnesmål från trovärdiga personer kan därför användas i rättegångar. När det gäller tillfällen då ord står mot ord i sexualbrottsmål tycker Johan Eriksson att viss bevisning får för tung vikt.  

– Den bevisningen kan vara något så lite – om jag får säga det – som att du har berättat för en annan person att du har blivit utsatt för detta, säger han.

Ulrika Andersson, universitetslektor och docent i straffrätt vid Lunds universitet, säger till SVT Nyheter att Johan Eriksson enbart intar ett försvarsperspektiv.

– Jag som har forskat på det här området i 20 år och följt diskussionerna vet att de här åsikterna kommer med jämna mellanrum. Det är inget ovanligt.

Forskare: Svårare att fällas för sexualbrott

Hon nämner att den drygt 30-åriga praxisen som domstolar följer kommer från Högsta domstolen, och att det har blivit svårare att fälla någon för sexualbrott sedan 1991.

– Du kan inte få en fällande dom enbart med hjälp av målsägandens utsaga. För att få en fällande dom krävs att det är bevisat utom rimligt tvivel att övergrepp har skett, vilket i praktiken innebär att det krävs någon form av stödbevisning som till exempel läkarutlåtanden eller vittnesmål från någon utomstående.