Varje år remitteras mellan 1 500 och 2 000 personer i Sverige till vård för könsdysfori, alltså känslan av att kroppen inte stämmer överens med könsidentiteten. Karolinska sjukhusets mottagning Anova är Sveriges största mottagning som utreder detta. För att få komma dit måste man vänta två år.
– Det innebär ett stort lidande för patienterna att behöva vänta, säger Cecilia Dhejne, psykiater på Anova.
Fyra av Sveriges åtta mottagningar har två års kö. Men det finns sätt att kringgå köerna. Genom att betala en privat klinik utomlands kunde influencern Tone Sekelius genomgå utredning och få hormoner hemskickade.
– Jag har privilegiet att kunna lägga mina sparpengar på det här, men det har inte alla, säger hon.
“Privatekonomin styr”
Det är just det som är problemet. Det menar både Tone Sekelius, Cecilia Dhejne och Edward Summanen, RFSL:s sakkunnige i transfrågor.
– Då styr privatekonomin om man kan få nödvändig vård eller inte, säger Edward Summanen.
RFSL får frågor om vård utomlands, eller att köpa hormoner på internet, flera gånger i månaden. Cecilia Dhejne på Anova säger att man kan anta att det beror på långa kötider. Hon tror också att det skulle minska om de kunde följa vårdgarantin.
– Jag antar att de flesta patienter vill ha vård där de bor.
Behövs mer kompetens
När Socialstyrelsen utredde transvården såg de att antalet patienter ökar. Enhetschef Kristina Wikner menar att det gjort att regionerna haft svårt att kompetensförsörja vården. Utredningarna är komplexa och därför behöver man personal med erfarenhet och kompetens på området.
Personer med könsdysfori mår ofta psykiskt dåligt. Enligt psykiatern Cecilia Dhejne finns det generellt sett en ökad risk för självmord bland dessa patienter, även om det inte gäller alla.
– För många personer innebär väntetiderna en ökad psykisk ohälsa. Ens liv sätts på paus, man väntar med att studera vidare, byta jobb, dejta eller flytta, säger Edward Summanen på RFSL.
Se ett klipp om hur det varit att komma ut som transperson: