Påstående: ”Men när den S-ledda regeringen har samarbetat medhögerpartierna kring pensionerna, vad har hänt då? Jo Sverige harfått flest fattigpensionärer bland de nordiska länderna.” (UllaAndersson, riksdagsledamot (V), budgetdebatt i riksdagen 12december 2018.)

När riksdagen diskuterade budgeten angrepVänsterpartiets Ulla Andersson de uppgörelser somSocialdemokraterna gjort med allianspartierna om pensionerna.

Honmenade att ”Sverige har fått flest fattigpensionärer bland denordiska länderna” när den Socialdemokratiskt ledda regeringen ”samarbetat med högerpartierna kring pensionerna”.

Som underlag förpåståendet hänvisar Vänsterpartiet till statistik från SCB, till enartikel från Expressen samt till en departementsskrivelse frånregeringskansliet.

Och Faktakollens genomgång visar att det inte ärfel att påstå att Sverige har fler fattigpensionärer än övriganordiska länder, men bilden kan nyanseras.

Sverige högst i Norden …

I juni 2018 presenterade Pensionsmyndigheten en rapport om äldremed låga inkomster. Där konstaterade man att Sverige i jämförelsemed övriga Norden har en högre andel pensionärer med ”relativ lågekonomisk standard”.

Som framgår av namnet är det ett relativtmått. Det säger att inkomsten ligger under 60 procent avmedianinkomsten och används bland annat av Eurostat och SCB, ochmotsvarade förra året 12 100 kronor i disponibel inkomst per månad.Under denna nivå hamnar 12,1 procent av de äldre, eller 245 000personer.

Men det relativa fattigdomsmåttet har också brister.Bland annat kan andelen pensionärer med låg ekonomisk standard ökabara genom att inkomsterna för yrkesverksamma löntagare ökar.

– Utan att angripa användningen av relativ fattigdom så kan manbehöva lyfta blicken ibland, säger Stefan Oscarson, ämnesråd påsocialdepartementet som också var sekreterare för den så kalladepensionsgruppen där Socialdemokraterna på 90-talet kom överens medallianspartierna om det nya pensionsysstemet.

Som alternativ kanman använda ett absolut mått för låg ekonomisk standard. IPensionsmyndighetens rapport redovisar man andelen äldre meddisponibel inkomst som ligger under den så kallade riksnormen förekonomiskt bistånd, alltså försörjningsstöd eller socialbidrag. Denandelen ligger runt 1 procent och är fallande.

… och lägst i EU

Mankan också använda ett mått som utgår från om man kan betala för ettantal varor och tjänster, till exempel boende, el och bil. När manmed detta mått undersöker hur många äldre som inte har råd medminst fyra av nio nödvändiga varor eller tjänster, hamnar Sverigemycket lågt – på 0,3 procent, vilket är en halvering jämfört med2006 och betydligt lägre än de 5,8 procent som är genomsnitt förEU-länderna.

Den andra delen av Ulla Anderssons påstående handlarom att utvecklingen av fattigpensionärer kan kopplas till att ”denS-ledda regeringen samarbetat med högerpartierna om pensionerna”.

Vänsterpartiets pressavdelning förtydligar att detta avser deförändringar som gjorts av pensionsysstemet genom pensionsgruppen,där Socialdemokraterna och allianspartierna alltså samarbetat sedan90-talet, och där numera även Miljöpartiet ingår. Partierna igruppen sjösatte det nuvarande pensionssystemet, som ersatte det såkallade ATP-systemet.

Förklaras av löneökningar

I mars gjordetjänstemän på socialdepartementet, på uppdrag från justpensionsgruppen, en utredning där man såg över grundskyddet fördagens pensionärer. Det är denna skrivelse som Vänsterpartiethänvisar till som grund för kopplingen mellan förändringarna avpensionssystemet och utvecklingen av antalet fattigpensionärer.

Utredningen visar mycket riktigt, precis som Pensionsmyndighetensöversyn, att andelen äldre med relativt låg ekonomisk standardökat.

Men utredningens huvudförklaring är att inkomsterna bland deförvärvsarbetande varit större än pensionärernas, och att gränsenför det relativa måttet därmed höjts, vilket gjort att flerpensionärer hamnat under det. Även jobbskatteavdragen har ökat deförvärvsarbetandes disponibla inkomster efter skatt på ett sätt somdragit ifrån pensionärernas.

En annan förklaring är att den så kallade garantipensionen, som skaupprätthålla nivån för de pensionärer som haft låga eller ingainkomster, inte skrivs upp i takt med lönerna utan följerprisindex. När reallönerna ökar halkarpensionerna därmed efter lönerna.

Fanns även tidigare

OleSettergren på Pensionsmyndigheten påpekar dock att detta problemfanns inbyggt även i det gamla ATP-systemet, där den folkpensionsom alla hade rätt till också följde inflationen, alltsåprisutvecklingen.

Kritiker av det nuvarande pensionssystemet menaratt man ändå kan vända sig mot att modellen fick vara kvar.

– Detvar ett fel som borde ha åtgärdats när pensionssystemetreformerades, säger Anders Thoré, sakkunnig på Pensionärernasriksorganisation PRO.

Det nya pensionssystemet hade en uttaladmålsättning att garantera grundskyddet för de som hade låg elleringen inkomstrelaterad pension, och 2004 uppgav dåvarandeRiksförsäkringsverket att målet uppnåtts – genom att de aktuellapersonerna ”så gott som undantagslöst har fått ett något högrenettobelopp efter omräkningen till det nya pensionssystemet”.

Generell kritik

Det finns en omfattande generell kritik mot det nyapensionssystemet från olika organisationer, experter ochdebattörer. Den fackliga tankesmedjan Katalys framhöll i en rapport2017 att systemets konstruktion gynnar den som jobbar heltid helalivet utan att vara sjuk – medan sjukdom, deltidsarbete ocharbetslöshet skapar risk för fattigdom.

Den generella kritiken fårdelvis stöd i socialdepartementets översyn, som bland annatkonstaterar att ”utfasningen av det generösa (och ekonomisktohållbara) ATP-systemet också gett pensionärer som omfattas av detnya pensionssystemet i snitt lägre pension. Exempelvis har mångakvinnor förlorat på att inkomstpensionen beräknas på livsinkomstenistället för de 15 bästa inkomståren och regeln om 30 årsintjänande för full ATP.”

Men medan kritiker ser en direktkoppling mellan den stora omläggningen av pensionssystemet på90-talet och den relativt höga andelen relativt fattiga pensionäreridag, så menar Ole Settergren på Pensionsmyndigheten att det är ”mersannolikt att det inte påverkat än att det påverkat” utvecklingenav just andelen fattigpensionärer.

Ulla Andersson kommenterarFaktakollens genomgång på följande sätt: ”Dagens pensionssystem ären överenskommelse mellan Socialdemokraterna och de borgerligapartierna. Hade man gjort det på ett annat sätt så hadepensionärernas ekonomi sett annorlunda ut. Vänsterpartiet vill haett nytt pensionssystem med pensioner man kan lita på. Det är interimligt att vi har så många fattigpensionärer som vi har idag. Eninbyggd broms slår hårt mot de med de lägsta pensionerna och helasystemet missgynnar kvinnor och arbetare.”

Sammanfattning: Sverigehar fler fattigpensionärer än övriga Norden om man använder ettrelativt fattigdomsmått. Men om man i stället använder absolutamått förändras bilden och när man undersöker hur mångaförnödenheter som äldre måste avstå ligger Sverige betydligt bättretill. Det nya pensionssystemet har fått omfattande kritik ochinnebär har för vissa inneburit en försämring jämfört med det gamlaATP-systemet. Men det råder delade meningar om i vilkenutsträckning de generella förändringarna kan ha påverkatutvecklingen av andelen fattigpensionärer. När Ulla Anderssonbeskriver andelen fattigpensionärer i förhållande till övriganordiska länder är det korrekt utifrån det relativa måttet förekonomisk utsatthet. Men det finns olika bedömningar av i vilkenutsträckning detta kan kopplas till det förändradepensionssystemet. Faktakollen bedömer sammantaget att hennesuttalande är delvis sant.

Källor:

• Statistik från SCB och Pensionsmyndigheten.
• Mejlkontakt med Vänsterpartiets pressavdelning.
• Pensionsmyndighetens rapport ”Äldre med låga inkomster”
• Skrivelsen ”Översyn av grundskyddet för pensionärer – Inriktning för ett nytt grundskydd” (Ds 2018:18)
• Socialförsäkringsutskottets betänkande 2003/04:SfU5
• ”Pensionssveket”, rapport från tankesmedjan Katalys
• Intervju med Ole Settergren, Pensionsmyndigheten
• Intervju med Anders Thoré, pensionsexpert PRO
• Intervju med Inga-Lisa Sangregorio, journalist och författare
• Intervju med Stefan Oscarson, ämnesråd socialdepartementet