Gustav Fridolin och Isabella Lövin med varsin kolbit i olika studiodebatter. Foto: SVT

Vad blir nu kvar av Miljöpartiet?

Uppdaterad
Publicerad
Analys ·

I väljarnas ögon, vad blir nu kvar av Miljöpartiet? Minnet av en svart kolbit som grinar Gustav Fridolin rätt upp i ansiktet? Det blir inte lätt för Miljöpartiet att försvara sin plats på färgskalan som det grönaste av partier, när de är med på ett beslut som kan bidra till utsläpp 24 gånger mer än Sveriges årliga.

Margit Silberstein

Frilansjournalist

Gustav Fridolin tackar nog sin lyckliga stjärna i dag att han är utbildningsminister och inte miljöminister. Han slipper vara med på en presskonferens och förklara hur det han lovade och stod för och som fick väljarna att ringla sig kring Miljöpartiet inte gäller längre. Isabella Lövin och Karolina Skog får sköta bevekelsegrunderna till det som sådana som Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt kommer att kalla det stora sveket. Det passar nog bra. Lövin är inte svärtad av den ”fridolinska” kolbiten och hon verkar ha en mera distanserad inställning till både ideologin och brunkolet, som kan bli Miljöpartiets ödesfråga. Hon gråter inte Åsa Romsons tårar. Men det gör både Greenpeace och Naturskyddsföreningen.

Ingen draghjälp av Alliansen

Så vem ska nu försvara att det gröna partiet går med på att sälja Vattenfalls brunkolsgruvor till ett företag med etiketten skurkföretag? Miljöpartisterna kommer naturligtvis inte att få någon draghjälp av Alliansen, som i sak tycker att det är ett riktigt beslut. Och just det är en av Miljöpartiets bevekelsegrunder: om regeringen sagt nej till Vattenfalls begäran om försäljning hade det blivit stoppat i riksdagen. Så hade det med all säkerhet blivit. Men det Miljöpartiets väljare vet är att språkrören i valrörelsen dyrt och heligt försäkrade att brunkolet skulle stanna i marken. De hörde ingenting om ägardirektiv och de fick inga brasklappar om motståndet i riksdagen.

Vattenfall säljer brunkolen

Brunkolet en symbolfråga

Frågan är om Miljöpartiets besjälade väljare nu låter sig bevekas av att det i paketet ingår utsläppsrätter för sex miljarder som ska skrotas fram till 2040. Eller Isabella Lövins enträgna beskrivningar av allt som Miljöpartiet har uträttat och ska göra för att få klotet renare? Eller att Gustav Fridolin numera beskriver den grå kompromissen, idag är den svart, som det riktigt färgstarka? För de som är engagerade är Vattenfall och brunkolet en stor och tydlig symbolfråga. Lättare att omfatta än utsläppsrätter och att regeringen har ambitiösa mål för klimatet.

Miljöpartiet har gått med på att brunkolet är till salu. Det fanns inget alternativ för ett regeringsparti. Men för dem som anser att partiets själ ingick i försäljningspriset hade den rätta vägen varit att packa ihop och lämna Rosenbad.

Det här är en analys

Slutsatserna är journalistens egna. SVT:s medarbetare agerar inte i något politiskt parti-, företags- eller intresseorganisations intresse. Det är förenligt med SVT:s sändningstillstånd §8 att ”kommentera och belysa händelser och skeenden”.

Vattenfall säljer brunkolen

Mer i ämnet