Vargen som synts i trakterna kring Linghed vid flera tillfällen under förra året var en vuxen hona utan några sjukdomar. Karin Olofsson-Sannö är biträdande statsveterinär och viltpatolog vid statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, och den som obducerade vargen.

Benet var helt av

Hon berättar att vargen var i dåligt skicka, var avmagrad och hade väldigt små fettreserver. Musklerna hade börjat förtvina och ena benet var helt av och har inte använts alls under de senaste månaderna.

– Det fanns ingen muskulatur kvar och jag kan inte se att det belastats alls. Kroppen har försökt att läka benet med det har kommit vävnad emellan, så det var fortfarande helt av. Det fanns också metallfragment i benet, berättar Olofsson-Sannö som inte kan svara på frågan hur länge vargen kunde ha överlevt.

– Jag kan bara spekulera, men den hade ju klart sämre förutsättningar än en frisk varg eftersom den bara använde tre ben. Då är det svårt att förflytta sig snabbt, få tag på föda och så vidare. En tam hund kan leva med tre ben men med vilda djur blir det en helt annan sak, säger Olofsson-Sannö.

Byråkratin satte stopp

I fallet med Linghedsvargen satte byråkratin stopp för att avliva djuret tidigare, trots att det vid observationer såg ut att lida, eftersom den inte uppfyllde kriterierna för skyddsjakt. Däremot fick den avlivas om den sågs, då av djurskyddskäl av någon med jaktlicens.

Olofsson-Sannö, som obducerat den, säger att för vargens skull hade det varit det bästa om den dött tidigare.

– Ja, absolut. Ett djur ska inte behöva gå skadat så länge. Myndighetsbyråkratin satte stopp och det blir svårt när man inte riktigt vet vad som gäller och man dessutom ska se den, men hade varit bra om den fått somna in tidigare, absolut, säger hon.