På söndag är det 20 år sedan kryssningsfartyget Estonia förliste på väg från Tallinn till Stockholm. Haverikommissionen kom fram till att det var bogvisiret som lossnat och orsakade olyckan. Men i en nyutgiven bok hävdar författaren, Bertil Calamnius, att det är en lögn.
– Det handlar om de stora bristerna i den officiella hanteringen och utredningen av katastrofen. Den är rent av lögnaktigt kan man säga.
Bertil Calamnius dotter omkom när Estonia förliste i hårt väder på Östersjön 28 september 1994. Det blev början på den bok han nu har skrivit och som han vill ska leda till debatt.
– Jag kom in på ett ämnesområde som jag fattade intresse av, av naturliga skäl och sedan har det fortsatt. Ju mer jag har lärt mig och ju mer jag blivit insatt ju mer inser man att det är fel, säger han.
Officiell haveriorsak stämmer inte
Boken bygger på faktauppgifter som Bertil samlat på sig genom åren där han ifrågasätter den officiella förklaringen till varför Estonia förliste.
– Man har konstruerat en haveriorsak som inte stämmer. Det var någonting annat som hände. Om det var en kollision eller om det var någonting annat, men den officiella versionen var att bogvisiret var i väldigt dåligt skick, ramlade av när det kom några stora vågor och det är fel.
Vad tror du var orsaken?
– En kollision eller någonting.
Politik, pengar och prestige
I boken skriver han om de tre P:na som han tycker är det avgörande till varför Estonias förlisning mörkades. Politik, pengar och prestige.
– Sverige har haft tre stora affärer under senare decennier, ubåtsaffären på 80-talet där man trodde att det var Sovjet som skickade hit ubåtar, det kanske inte var så? Sen har vi Palmemordet, fortfarande outrett. I båda de två och nu också i Estonia så finns det intressen bakom som lyckas vända bort intresset eller utredningsmöjligheterna, hävdar han.
Estoniakatastrofen
Färjan och passagerarfartyget M/S Estonia sjönk den 28 september 1994 under hårt väder mellan Tallin och Stockholm. Enligt Svenska kriminalpolisen så omkom 852 av de 989 personer som befann sig ombord. Av dessa var 501 från Sverige.
Enligt den gemensamma haverikommission som Estland, Finland och Sverige tillsatte så var det att fästena till bogvisiret brast som orsakade olyckan. Det konstaterades i efterhand att fästena inte varit dimensionerade för att det skulle finnas en rimlig säkerhetsmarginal på den rutt fartyget trafikerade. Dessutom hade fartyget bara utsatts två gånger tidigare för det vågtryck som den utsattes för under förlisningen.