Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?
Anette Åman • Tacksamhet att ha överlevt c19! Låg på Enköpings sjukhus och Akademiska, sammanlagt 17 dagar, varav 6 dagar i respirator på ackis. Jul/nyår 2020/2021 spenderades på ackis. Tack till samtlig personal som hjälpte och räddade mitt liv. Minns särskilt en sska som jag dividerade mkt med ang coccilanas verksamhet, på thorax-detta när jag piggnat på mig. Minns även en sska vid namn Grace som bar ett guldkors. Hon var så proffsig och flink. Bless your heart! Du var den som förstod att jag inte kunde äta pga att jag hade fulla munhålan och halsen med svamp, efter all astmamedicininhalering. Läkaren såg det inte öht.
Nu är jag helt frisk från alla problem av c19-sviterna och mår bättre än på många år! Jag blev intervjuad av SVT innan jag blev utskriven och var med på Uppsala lokaltv.
Olga • Det visade sig att Eu samarbetet inte är så mycket att lita på..
Beställningar som regionen gjorde snabbt
I början på pandemin
beslagtogs av Tyskland , länderna slogs om materiel o teknik.
Första infon som kom var att det var droppsmitta , men de fattade de flesta att det inte stämde.
Munskydd var ju så onödigt i börja till att vara det bästa skyddet på slutet.
Vänner dog pågrund av inställda operationer
De fick dö i cancer istället.
Hoppas att vi bygger upp en backup för nästa pandemi eller krig
Niklas • Det absolut jävligaste var att jag inte ens fick åka över till Norge för min pappas begravning i april 2020, fick svar typ veckan innan att det skulle krävas 2 veckors karantän i Norge innan jag skulle få träffa min släkt och delta på begravningen, om jag öht blev insläppt.. Den sved rätt rejält.
Elin • Att vi i primärvården satt och försökte lugna och svara på frågan "hur ska jag göra för att klara mig undan covid "när vi inte visste och tacksamheten när informationen från sjukhusen kom om att man hittat behandling som fungerade för många så de blev bättre och kunde åka hem. Men ffa irritationen av alla som ringde och skulle vaccinera sig och alla skulle ha först för helt plötsligt var det ingen medmänsklighet kvar det var bara jag och jag. Tog inte fram de vackraste hos människa direkt
Karin • Önskar verkligen att mamma skulle ha klarat av att bo kvar i sitt hem med hemtjänst under pandemin. Nu blev det särskilt boende, besöksförbud och personalen kunde inte ens se till att vi kunde nå henne på telefon. En hemsk tid som jag verkligen önskade att jag sluppit vara med om. Restriktionerna hade åtminstone släppts vid tiden för hennes begravning så vi kunde samla släkt och några vänner då.
Roos är verksamhetschef för intensivvårdsavdelningen (iva), anestesi och operation på Falu lasarett. När pandemin bröt ut flyttades personal till iva från olika håll inom sjukvården.
I takt med att antalet patienter eskalerade, skalade iva upp till en kapacitet att ta emot fyra gånger så många patienter som vanligt.
De flesta var nedsövda och väldigt, väldigt sjuka.
Många i personalen for illa
Pandemin innebar en enorm press för sjukvården.
– Det var många som for illa i personalen, men vi åstadkom saker som vi aldrig hade trott att vi skulle klara av. Det gör att vi vet att vi klarar av oväntade saker även framöver, säger Torbjörn Roos.
Totalt har 283 personer vårdats för covid på iva i Falun sen pandemiutbrottet för fem år sen.
Många saker är bättre
Idag – fem år efter pandemins utbrott anser Roos att intensivvårdsavdelningen i Falun står starkare rustad än innan, att samarbetet funkar bättre och att lärdomarna från pandemiåren har gjort att planeringen framåt är bättre än innan.
– När vi nu bygger en ny avdelning så byggs den för att kunna vårda dubbelt så många patienter i en krissituation. Så där finns lärdomarna och erfarenheterna med, säger Roos.
