Hos ståljätten SSAB i Borlänge arbetar ungefär 1 700 personer. Av de jobbar omkring 1 200 i produktion.
– Mycket har ju handlat om att fokusera på att hålla avstånd, tvätta händerna och så vidare och att inte ha så många personer på samma plats, säger Anna Östlund, informationsansvarig på SSAB.
– Vi har försökt göra så att man bara är där man behöver vara för att göra sitt jobb och kommunicera med övriga via telefon eller digitala möten. Mycket har handlat om att påminna och kommunicera, fortsätter hon.
Lagkänslan ännu viktigare under pandemin
Anders Gustafsson och hans kollegor i Akut Service-teamet har som uppgift att så snabbt det går reparera om något stör produktionen på hela verket. Han berättar om hur vardagen varit för industriarbetarna under pandemin och om lagkänslan som kommit att betyda ännu mer under de senaste åren.
– Vi är så tighta i det här gänget, så vi umgås både på jobbet och på fritiden. Det har varit skönt att ha någon att umgås med, säger han.
Sedan pandemin drog igång har vi på SVT Dalarna tillsammans med fotografen Henrik Hansson speglat dalfolkets liv i projektet En ovanlig vardag. Nu återvänder vi till några av de personerna.
I klippet får vi följa Anders Gustafsson inne på SSAB och höra om hur han förändrats under pandemin.
En ovanlig vardag i Dalarna – här publicerar vi era bidrag
Vi har nu levt med coronapandemin i nästan två år. Hur har den här tiden påverkat dig? Och vad har du förändrat i ditt liv som du tror att du kommer att ta med dig även efteråt?
Dela gärna med dig här i chatten!
Du kan också maila dina bilder eller filmer till oss på dalarna@svt.se eller kontakta oss i sociala medier (Facebook: SVT Nyheter Dalarna, instagram: @svtdalarna) så lägger vi till dem här i flödet.
Här finns mer utförlig info om vad som gäller med bilder och hur du gör.
Seman • Tycker inte att pandemin har påverkat mig och maken så värst mycket. Vi är pensionärer, bor i glesbygd, har jakt och natur som intresse så vi har kunnat leva så gott som vanligt. Umgänget med familj, grannar och bekanta har inte heller varit något problem, träffats utomhus när väder & vind tillåtit, annars inomhus både till vardags, helger och högtidsdagar med hänsyn och på behörigt avstånd. Förändringarna består av digitala möten, mer e-handel och den fysiska veckohandlingen har skett i samband med butikens öppnande kl 06.00 då det har varit få kunder i butiken. Vi har inte haft några symtom och har tacksamt tagit emot alla tre ”doserna”.
vc • Jag lever mer isolerat. Bra på många sätt.
Jag hoppas att det där med smittskydd, avstånd, munskydd, handsprit, plexiglas i kassorna m.m. kommer att finnas kvar efter epidemin, vilken verkligen inte är över ännu.
I Japan och andra länder i Östasien är de betydligt duktigare när det gäller smittskydd. Lösgodis, självservering typ buffeer o.likn. smittorisker är inte tillåtet.
Jessica • Jag har inte ändrat mitt sätt att leva så mycket. Går till mitt jobb, veckohandlar mat och sen är jag mest hemma och grejar med mitt hus och min tomt. Sol och bad på sjön i somras och nu lite skoterturer och grillning när vintern är här. Har aldrig haft så stort umgänge och resor är inget intresse mer än inom landet isf. Ser folk runt omkring som nästan får panik när man inte får leva som man brukar. Tänker mest att det är synd om folk som inte tar vara på denna tid till reflektion och återhållsamhet. Jessica
AVSLUTNING MED VIGSEL UTAN ANHÖRIGA, SVARTNÄS
FOTO: FRU M
Tycker nog att 2020 avslutades på ett bra sätt. Jag och min sambo gifte oss i Svartnäs kyrka. Vi, prästen, kantorn och kyrkvaktmästaren var de enda närvarande.
I övrigt har inte året ändrat så mycket. Bor man, som vi, i skogen träffar man inte så mycket folk. Men kan sakna handslag, krama en vän man inte sett på länge osv.
I mitt jobb (inom hemtjänsten)- är det tungt att möta alla ensamma, gamla och inte kunna ge dem en kram eller klapp på handen och inte heller kunna svara på när allt är över. Man ser ut som om man jobbar på kirurgen med alla munskydd, visir, förkläden och handskar.
