En tvådelad bild som till vänster visar Thomas Hellgren liggandes i respirator och till höger en sida i den dagbok som sjukvårdspersonalen förde.

Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
I klippet visar Thomas dagboken från iva där vårdpersonalen skrev ned hälsningar, uppdateringar och klistrade in foton på Thomas från tiden när han var nedsövd. Foto: Lotta Olin/SVT

Thomas i Avesta blev covidsjuk – sövdes ner i elva dygn: ”Kan vara det sista jag gör”

Uppdaterad
Publicerad

För snart fem år sen vaknade Thomas Hellgren upp på iva i Falun. Då hade han överlevt covid efter elva dygn nedsövd i respirator.

– Jag är så oerhört tacksam över hjälpen jag fick. Och att jag lever, säger han.

Thomas är en av 283 personer som vårdats för covid på intensivvårdsavdelningen i Falun sedan WHO deklarerade smittspridningen av coronaviruset som en pandemi den 11 mars 2020. Alla som lades in överlevde inte.

Thomas Hellgren var i god form och cyklade ofta mellan hemmet i Avesta och jobbet i Borlänge – sex mil enkel väg. Trots det var han en av de som blev allvarligt sjuk i covid.

Tankar inför sista andetaget

Han insjuknade hastigt i slutet av april 2020. Efter ungefär en vecka med hög feber och huvudvärk fick Thomas jobbigt att andas och behövde sjukhusvård. Men han blev inte bättre och efter ytterligare en vecka sövdes han så att kroppen skulle få vila.

– Jag brydde mig inte först. Jag var så sjuk att jag bara ville sova, säger Thomas.

Men när narkosläkaren bad honom ta ett djupt andetag innan nedsövningen kom tankarna.

– Då tänkte jag att nu är det på riktigt, det här kan vara det sista jag gör.

Cyklar och jobbar igen

Idag är det mesta som vanligt igen. Så när som på lite heshet ibland har Thomas Hellgren återhämtat sig. Han är sedan länge tillbaka både på cykeln och på jobbet som polis.

Men erfarenheten har satt spår.

– Det blir nog aldrig riktigt som vanligt, när man har gått igenom en sån här sak, säger Thomas.

Fem år sedan pandemin – vilket är ditt starkaste minne?

Thomas • Att jag väldigt ofta satt helt ensam på kontoret och att det var väldigt skönt.

Maria • I morgon är det 5 år sedan jag fick covid. Jag har fortfarande sviter efter det i form av bl a ständig värk. Jag fick ingen hjälp av sjukvården och var nära att dö i mitt hem. Jag önskar mitt gamla liv tillbaka för det är inget jag skulle önska någon.

Lisa • Min systerdotter förlorade jobbet för att hon blev gravid, alla gravida fick gå och hon hade bara jobbat nästan 6 månader efter avslutade studier, så hon förlorade möjligheten att försörja sig. Som gravid fick hon inte jobba.

Elin • Att få missa få åka studentflak och få ha sin student med allt och alla. Studenten kommer aldrig tillbaka ❤️‍🩹

Anette Åman • Tacksamhet att ha överlevt c19! Låg på Enköpings sjukhus och Akademiska, sammanlagt 17 dagar, varav 6 dagar i respirator på ackis. Jul/nyår 2020/2021 spenderades på ackis. Tack till samtlig personal som hjälpte och räddade mitt liv. Minns särskilt en sska som jag dividerade mkt med ang coccilanas verksamhet, på thorax-detta när jag piggnat på mig. Minns även en sska vid namn Grace som bar ett guldkors. Hon var så proffsig och flink. Bless your heart! Du var den som förstod att jag inte kunde äta pga att jag hade fulla munhålan och halsen med svamp, efter all astmamedicininhalering. Läkaren såg det inte öht.
Nu är jag helt frisk från alla problem av c19-sviterna och mår bättre än på många år! Jag blev intervjuad av SVT innan jag blev utskriven och var med på Uppsala lokaltv.

Olga • Det visade sig att Eu samarbetet inte är så mycket att lita på..
Beställningar som regionen gjorde snabbt
I början på pandemin
beslagtogs av Tyskland , länderna slogs om materiel o teknik.
Första infon som kom var att det var droppsmitta , men de fattade de flesta att det inte stämde.
Munskydd var ju så onödigt i börja till att vara det bästa skyddet på slutet.
Vänner dog pågrund av inställda operationer
De fick dö i cancer istället.
Hoppas att vi bygger upp en backup för nästa pandemi eller krig

. • Jag som blev instängd att jobba på Iva under pandemin, blir så glad av att få se gamla patienter och hur dom mår idag. Många har satt djupa spår och man undrar hur dom har det idag.

Niklas • Det absolut jävligaste var att jag inte ens fick åka över till Norge för min pappas begravning i april 2020, fick svar typ veckan innan att det skulle krävas 2 veckors karantän i Norge innan jag skulle få träffa min släkt och delta på begravningen, om jag öht blev insläppt.. Den sved rätt rejält.

Elin • Att vi i primärvården satt och försökte lugna och svara på frågan "hur ska jag göra för att klara mig undan covid "när vi inte visste och tacksamheten när informationen från sjukhusen kom om att man hittat behandling som fungerade för många så de blev bättre och kunde åka hem. Men ffa irritationen av alla som ringde och skulle vaccinera sig och alla skulle ha först för helt plötsligt var det ingen medmänsklighet kvar det var bara jag och jag. Tog inte fram de vackraste hos människa direkt

Karin • Önskar verkligen att mamma skulle ha klarat av att bo kvar i sitt hem med hemtjänst under pandemin. Nu blev det särskilt boende, besöksförbud och personalen kunde inte ens se till att vi kunde nå henne på telefon. En hemsk tid som jag verkligen önskade att jag sluppit vara med om. Restriktionerna hade åtminstone släppts vid tiden för hennes begravning så vi kunde samla släkt och några vänner då.

Arlinda • När jag fick missfall v.13 och fick själv vara på akuten och få beskedet. Min sambo fick inte följa med och detta var vårt första graviditet. Så vidrigt att sitta där helt själv 💔

Så minns personalen på IVA pandemin

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

Coronaviruset i Dalarna

Mer i ämnet