Flera kvinnor SVT Gävleborg har pratat med i granskningen säger att de hade velat ha mer information om riskerna med igångsättning. En av dem är Johanna.
Men det finns inga ökade risker, menar Sophia Brismar Wendel, en av läkarna bakom riktlinjen.
Olika jämförelser
Forskningen på ämnet, som ligger till grund för riktlinjerna, jämför en grupp som sätts igång tidigt i vecka 41, med en grupp som inte sätts igång – utan väntar.
Mycket kan hända under veckan när kvinnan väntar. Två av tre kommer igång själva. Övriga kan bli igångsatta av medicinska skäl, eller för att de når vecka 42. En liten andel får ett kejsarsnitt direkt.
Mellan igångsättnings-gruppen och vänta-gruppen syns i princip ingen skillnad i kejsarsnittsfrekvens. Det är detta läkarna menar – att det inte finns en ökad risk.
– Har du tur, och kommer igång av dig själv, kan du ha lägre risk för kejsarsnitt. Men de som inte gör det har en ännu högre risk för kejsarsnitt när de når vecka 42. Så det jämnar ut sig mellan grupperna, säger Sophia Brismar Wendel.
”Hade velat veta”
Det SVT:s granskning visar, det som står på 1177 och det kvinnorna pratar om att de hade velat veta, är att igångsättningar leder till fler kejsarsnitt än när kroppen kommer igång av sig själv.
Men den jämförelsen är fel att göra, säger Sophia Brismar Wendel.
Vården eller kvinnan – inte igångsättningen
Hon menar också att det inte är igångsättningen i sig som leder till kejsarsnitt. Det är antingen vårdens metoder eller bakgrundsorsaker hos kvinnan, som värksvaghet eller sviktande moderkaka, som är orsaken till kejsarsnitten, menar hon.
– Ju längre i graviditeten kvinnan går, desto högre är sannolikheten att hon har en värksvaghet eller att moderkakan inte kan försörja barnet under värkarna.
Hon lyfter också att olika sjukhus har olika resultat.
– Vissa kliniker kanske ”ger upp” för tidigt eller driver på för hårt, säger Sophia Brismar Wendel.