Kulning är en gammal lockropsteknik som användes på fäbodvallarna förr för att locka hem korna, getterna och fåren för kvällen.

Det var främst kvinnor som utvecklade och använde tekniken, som består av ett speciellt tonregister utformat för att höras långt.

– Det kan höras fem kilometer, på en bra dag längre, säger Johanna Bölja Hertzberg som håller i kurser i kulning.

Intresserade från när och fjärran

Hennes kurser har bokats fulla på mindre än ett dygn när de släppts och hon säger att hon har kollegor på andra platser i Sverige upplever samma sak.

– Det är populärt, folk har sett klipp på nätet och vi kan få mejl från utlandet från de som vill komma till Sverige och lära sig kula, säger hon.

Lockropen är olika om man lockar på kor eller getter. En del ljud byggs i hop till långa slingor, andra är korta rop med djurens namn i.

Kan funka även för svampplockare

Under en av kurserna i Järvsö finns Sanna Vuorenmaa. Hon läser på folkhögskola om självhushållning och hur man levde förr, och just denna kurs kompletterar hennes studier bra tycker hon.

– Vi har ju varit ute en del på fäbodvallarna och har lärt oss om hur de levde där. Att kula efter korna det är som en dröm för mig, säger hon.

Nu i modern tid kanske man inte har samma nytta av att kula efter korna, men tekniken kan användas till mycket.

– Det kan vara jättebra att kunna om man är ute i skogen och plockar svamp och går vilse, eller om man vill ropa på hunden, säger Johanna Bölja Herzberg.

På olika platser i landet kan lockropet heta lite olika, kulning, kölning, lalning eller kaukning bland annat. Kulning är till exempel vanligaste ordet i Dalarna, medan man i Jämtland säger att man kaukar.