Jan Gustavsson minns med värme när han fick upp ögonen för den stinkande fisken.

– Jag var på Surströmmingsnatta i Söderhamn 1972. Då tog det verkligen skruv. Det var så jävla gott att jag gjorde nästan inget annat än att äta surströmming hela kvällen.

Peter Nylén tror att det för hans del blivit några tusen fiskar genom åren. Kalle Engvall åt ett tag surströmming varannan söndag.

– Vi var fyra stycken som bastade och snackade surströmming. Och då bestämde vi – ”Vi äter surströmming”. Och det gjorde vi, berättar han.

Man tror att det kan bli brist på surströmming i år igen. Är det för att ni köpt upp allt?

– Nej, jag har inte köpt upp någon surströmming. Eller ja, jag har fem burkar. Man måste ha några burkar i källaren, säger Kalle Engvall.

Rebeller

Att vissa ser med avsky på surströmming är inget som gänget i Lövåsen lider av – tvärtom.

– På ett sätt är det trevligt att det inte är allt för många som gillar det. Många rynkar på näsan och säger fula ord åt vår vana. Det tycker jag är lite trevligt. Man blir som en lite udda klick, säger Peter Nylén.

Ni är rebeller som äter surströmming?

– Ja, det är rebelliskt.