När Sofia Westermark gjorde lumpen 1995, på Lv4 i Ystad, fanns bara en till tjej bland de värnpliktiga på hela regementet. Bland de som muckade från LV6 i år var 20 procent kvinnor.
– I början var jag alltid enda tjejen. Det är först på senare år, när fler kvinnor kommit in, som jag börjat reflektera över det, säger Sofia Westermark, som idag är major men blir överstelöjtnant när hon tillträder som bataljonschef.
Behövs kvinnor inom försvaret?
– Vi behöver de bästa soldaterna. Men om man som tidigare främst skriver in män till värnplikten, nyttjar man bara resurser från hälften av samhället. Vi måste få in fler tjejer för det finns så många lämpliga individer även bland kvinnorna, säger Sofia Westermark.
”En skräckblandad förtjusning”
Hon tror också att arbetsklimatet får en bättre dynamik och blir mjukare om både män ock kvinnor är närvarande.
– Jag tror det leder till att vi presterar mycket bättre, säger Sofia Westermark.
På Lv6 blev hon anställd 1998 och sedan dess har hon klättrat i grader och positioner. När hon i juli tillträder som bataljonschef har hon endast regementschefen över sig.
Befattningen kommer Sofia Westermark ha i två år och hon är då chef över cirka 250 anställda. Därtill har hon ansvar för 300 värnpliktiga.
– Ett enorm ansvar att leda en hel bataljon, en skräckblandad förtjusning, säger hon.
I klippet ovan berättar hon om sina tankar kring att hon är LV6:s första kvinnliga bataljonschef.