När tågstationernas bommar fälls ner får ingen gå över spåret. Men fler och fler smiter under bommarna, och fler genar också över spåren mitt på körsträckorna. Förseningstimmarna på grund av så kallade spårspring nästan har tredubblats sen år 2013, enligt Trafikverket.

Veronica Stehn kör tåg mellan Danmark och Göteborg. Hon har tappat räkningen på hur många gånger hon har sett spårspring.

– Senast jag var med om det var i går.

LÄS MER: Spårgenare kostar samhället miljoner

Bara inom Halland har Trafikverket registrerat 26 spårspring hittills i år, och nästan 30 förseningstimmar som följd. Och alla fall rapporteras inte in till Trafikverket.

Dyrt för resenärer

Tommy Jonsson, som är Trafikverkets biträdande planeringsdirektör, berättar om flera satsningar för att minska spårspringet. Stängsel, kameraövervakning och ökad kommunikation. Ändå fortsätter genandet.

– Vi vet inte varför det ökar, men spårspring är den förseningsorsak som har ökat mest sen 2013, säger han.

När någon springer över spåret måste trafiken antingen stoppas helt eller saktas ner. Enligt Trafikverket kostade fjolårets förseningar varje resenär nästan 400 kronor per förseningstimme, på grund av ökad resetidsuppoffring. Den totala samhällskostnaden var drygt 80 miljoner kronor.

”Jag blir väldigt arg”

Veronica Stehn berättar att många resenärer inte förstår varför tåget måste stanna eller sänka hastigheten om någon syns till på spåret.

– Att inte sakta ner, och i stället vara med om en påkörning, skulle leda till en försening på fyra timmar. Och vi som jobbar vill inte köra på någon. Vi gör vårt yttersta för att köra in tiden vi tappar.

Hon förklarar hur spårspring påverkar henne som lokförare.

– Jag blir väldigt arg över att man kan förorsaka mig den rädslan. Det känns som att man får plocka ner hjärtat från tågtaket vissa gånger när det är nära. Det kan till och med vara så att jag inte kan köra vidare, för att jag mår så dåligt av det.