Under tre års tid har länsstyrelsen med hjälp av ny teknik gjort mätningar i tre sjöar och sex vattendrag i Offerdalsfjällen och Sjösjöfjällen. Mätresultat har lämnats varje timme och kunnat läsas av via datorn. Tidigare har provtagningarna i dessa otillgängliga områden utförts någon enstaka gång per år.
Inga årsyngel av öring
Resultatet av de senaste tre årens mätningarna visar på väldigt låga pH-värden i vissa sjöar och vattendrag under delar av året, samtidigt som en stor del av den biologiska mångfalden har försvunnit.
– Vi har skador i vattendrag och sjöar högst upp i (vatten-)systemen där vi tappat föryngring på öring, säger Anders Dahlén, vid länsstyrelsen, som arbetat med fiske- och försurningsfrågor under många år.
Både i fjol och i år saknades årsyngel av öring helt och hållet i några vattendrag.
Försurningen sprider sig neråt
– Det vi ser nu är att vi fått skador högt upp i systemen (på kalfjället) och ju längre ner du kommer i vattensystemen desto mindre skador får du. I Stora Stensjön till exempel är det fortfarande ganska bra fiske, men om man inte gör något åt det här kommer skadorna att vandra neråt så till slut har vi skador även i Stora Stensjön och i de större sjöarna här omkring, säger Anders Dahlén.
Att den här typen av försurningsskador upptäckts i Offerdals- och Sjösjöfjällen gör också att misstankarna väcks om att läget är lika allvarligt i fjällområden med liknande förutsättningar: där det saknas kalkrik mark med svårvittrad berggrund.
Samtidigt står det klart att fjällområden med kalkrik mark, som Sylarna och Helags, kunnat stå emot försurning.
Krokom återupptar kalkning
Anders Dahlén var med när försurningen upptäcktes i området, exempelvis i sjön Bielnejaure, på 80-talet. Då var öringsstammen mycket nära att helt utplånas i sjön. Nu finns oro att historien ska upprepas sig.
Det som den gången räddade öringsstammen var kalkningen. Den gav goda resultat och i slutet på 90-talet hade den biologiska mångfalden återhämtat sig. Därför drogs kalkningen ner rejält där liksom i resten av länet runt 2005. Nu har det lett till negativa konsekvenser, menar Anders Dahlén.
För första gången på sju år kommer Krokoms kommun i vinter att återuppta kalkning. Men omfattningen av kalkningen kommer inte att vara tillräcklig vare sig i Krokom eller i länet i stort som läget nu ser ut, konstaterar Anders Dahlén.
Hör honom kommentera det hela i klippet ovan.
Kalkning, finansiering och effekter
Kalkning av sjöar och vattendrag har bedrivits sedan slutet av 1970-talet och finansieras huvudsakligen med statsbidrag. För närvarande satsas cirka 160 miljoner kronor årligen via Havs-och vattenmyndighetens anslag för åtgärder i havs- och vattenmiljöer.
Havs-och vattenmyndigheten konstaterar att kalkning ger ”positiva och önskade effekter”:
”Väl fungerande kalkningar medför att försurningskänsliga arter kan fortleva och reproducera sig i det kalkade vattnet. Arter med kort generationstid kan snabbt återfå normala populationsstorlekar efter kalkning och arter med god spridningsförmåga kan inom några år återkolonisera tidigare utbredningsområden.” konstaterar Havs-och vattenmyndigheten.
För många arter tar det dock längre tid. Undersökningar visar att det tar upp till 20 år efter påbörjad kalkning innan djursamhällena fullt ut har återhämtat sig. För fisk kan det ta ännu längre tid. Exempelvis kan mört ha svårt att återkolonisera kalkade sjöar på grund av vandringshinder.
I Havs-och vattenmyndighetens rapport om kalkningens effekter har SLU utvärderat vad 35 års kalkning har gett för effekter på fisk som lever i vattendragens strömbiotoper. Utvärderingen, som baserades på 17 492 provfisken från drygt 1 000 lokaler, visade på förbättrad reproduktion och ökade förekomster av bland annat abborre, simpa, braxen, gädda, lake, lax, mört och öring i kalkade vattendrag.
Tätheterna av fisk ökade med 70 procent och medelantalet arter ökade från knappt två arter före kalkning till nästan tre arter efter 20 års kalkning.
Nedfallet av försurande sulfat över Sverige har minskat med över 80 procent under de senaste 25 åren. Antalet försurade vatten har därför minskat och kalkning har kunnat avslutas i många vatten. Även kalkanvändningen har kunnat reduceras.
År 2015 spreds knappt 108 000 ton vilket är en minskning med 45 procent sedan början av 2000-talet.
De största kalkmängderna sprids i Götaland och västra Svealand där skogsmarkens motståndskraft mot försurning är starkt nedsatt till följd av stort historiskt nedfallet av försurande ämnen.
Mer om kalkning som miljöåtgärd kan du läsa här.
(källa: Havs-och vattenmyndigheten)