Under den här veckan har vi granskat gymnasieföreningar. Och det har visat sig vara ett ämne som berört, och upprört, väldigt många av er tittare. Vi har fått samtal, mail och på sociala medier har kommentarerna duggat tätt.
”Det som sker är fullständigt oacceptabelt,” skriver en till oss.
Flera elever har hört av sig och berättat om hur det kändes när de blev bortvalda, när de inte fick vara med i en förening.
Pågått i decennier
Det är också en känsla som äldre kan relatera till. En kvinna skriver till oss:
”Jag tog studenten 1967. 50 år senare minns jag det som igår att jag, med föräldrar som bodde i en lägenhet, inte hade en chans att bli med i tjejklubben som redan då fanns. För det behövdes det en helt annan social bakgrund än den jag kunde presentera. Bor nu i huvudstaden och kunde inte tro mina ögon när jag såg reportaget om samma exkludering 50 år senare.”
Och just att detta har pågått i decennier är det flera som lyfter. En pappa skriver:
”Jag är pappa till en son som redan 1987 ”kvalade” in i en förening på gymnasieskolan. Man blir förvånad att inget hänt i Jämtland sedan dess... På den tiden upplevde jag också att skolledningen inte tyckte det var ett problem för skolan. Detta var 30 år sedan.”
Väcker känslor
– Det är inte många gånger jag varit med om att vår journalistik väckt så många känslor och fått så många att reagera, säger Carola Isaksson, ansvarig utgivare på SVT Nyheter Jämtland.
– Jag har heller aldrig varit med om att något rört upp så många känslor men där debatten ändå är fylld med argument, och inte bara hat, säger hon.
Flera som hört av sig till oss är upprörda över att skolan inte agerar mera kraftfullt. Över att de inte verkar bry sig över att föreningskulturen påverkar så många fler än bara de som är med i en gymnasieförening.
”Hur kan skolledningen hålla en liten grupp elever bakom ryggen?” frågar en kvinna som ringer.
”Det som sker är fullständigt oacceptabelt och förbundschefens sätt att skylla ifrån sig är anmärkningsvärt. Märkligt att föräldrar och elever inte gjort uppror.” skriver en pappa.
En kvinna skriver att skolan har ett ansvar för att alla elever ska känna sig trygga i skolan och att ingen kränkande behandling ska förekomma. ”Till exempel mobbning är ju inget som skolan har planerat men som ändå händer inom skolans ramar. På samma sätt borde kränkningar utifrån gymnasieföreningarnas aktiviteter när de påverkar elevers mående i skolan, vara ett av skolans ansvarsområden.”
Saknar det positiva
Samtidigt är det flera som hört av sig och påpekat att gymnasieföreningar också för något gott med sig. De pekar på att det har inneburit en stark gemenskap för de som varit med, ibland en vänskap som hållit i sig långt efter att man tog studenten. En före detta medlem skriver så här till oss:
”Jag var själv med i Lyran och har bara positiva erfarenheter. Invalet var lite speciellt men inget som man har några negativa erfarenheter från. Alla måste inte få vara med i allting. Så fungerar inte livet utanför skolan heller.”
Vill förbättra invalen
Något som också flera unga nuvarande medlemmar påpekar. Många menar också att vi inte för fram det som är positivt med föreningar. Till exempel har några lyft fram att de jobbar aktivt med att förbättra invalen. De pekar också på att det ger dem kunskap i föreningslivet. Eftersom de är helt och hållet elevstyrda blir de alla duktiga på att driva en förening och organisera sig. De lär sig till exempel hålla i aktiviteter och ordna fester.
– Det som berör mig alldeles extra är alla unga som argumenterat för- och mot gymnasieföreningarna. De flesta är välformulerade och försöker argumentera för sina perspektiv, säger Carola Isaksson.