Trots ökad naturhänsyn och kraftigt ökat skogsskydd så försvinner naturskogarna med höga naturvärden i Jämtlands län – och livsmiljöer som krävs för att hotade arter ska klara sig, visar en ny rapport. Slutsatsen som dras är att det behövs mer hyggesfria alternativ inom skogsbruket.
Det finns både stort motstånd mot hyggesfria skogsskötselmetoder inom skogsnäringen, men också ett stort intresse bland många privata skogsägare för hyggesfritt, inte minst här i länet, visar en enkät.
”Lönsamt och bra för klimatet”
Ett par som valt hyggesfritt skogsbruk är Styrbjörn Kindströmer och hans sambo Catrine i byn Öravattnet, ett par mil utanför Stugun i Ragunda kommun.
Poängen med hyggesfritt är att låta träden växa till sig och få mer betalt för dem när de väl avverkas.
– Att avverka fullgrovt timmer, det är betydligt bättre ekonomi i det än att avverka mycket för massaved, som det blir i ett kalhyggesbruk, säger Styrbjörn Kindströmer.
De har brukat skogen hyggesfritt sedan 2016 – och bytt ut maskinerna i skogen mot hästar.
– Det är lönsamt, bra för miljön och för klimatet. Och nej det handlar inte om att gå tillbaka till 1800-talet och hästar behövs inte, man kan köra hyggesfritt iallafall, säger Styrbjörn Kindströmer.
Se hur det ser ut i en hyggesfri skog i videon ovan – där markägaren Styrbjörn Kindströmer berättar mer om bakgrunden till beslutet.
Vad är hyggesfritt skogsbruk?
- Hyggesfritt skogsbruk innebär att skogsmarken brukas utan att kalavverkas, så marken är alltid trädbevuxen.
- Det omfattar många olika huggningsmetoder, bland annat blädning, luckhuggning, skärmställning och plockhuggning.
- Trakthyggesbruk med kalhyggen är den skogsskötselmetod som används till 97 procent i Sverige idag.
- Skogsstyrelsen slår fast i sin senaste rapport om miljömålet Levande skogar, att med dagens bruk nås skogpolitikens produktionsmål, men inte miljömålet.
- Att läget också är allvarlig inte bara för landet i stort, utan specifikt för Jämtlands län, visar ny forskning av professor Per Angelstam vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.
Källa: Skogsstyrelsen, SLU