Räckvidden som en bil har fastställs av en EU-standard där bilarnas räckvidd testas i laboratoriemiljö och i olika hastigheter.
– Det är nödvändigt för att alla biltillverkare ska ha något att förhålla sig till, säger Marcus Thomasfolk.
I klippet förklarar han varför elbilar inte alltid går så långt som det framförs i marknadsföringen.
SVT har tidigare skrivit att man kör testerna tills batteriet är tomt. Den uppgiften är inte korrekt, se faktarutan nedan för detaljerad information hur de standardiserade WLTP-testerna går till.
Så mäts räckvidden
Sedan 2018 ska alla biltillverkare informera om en elbils energiförbrukning och räckvidd enligt en EU-standardiserad körcykel kallat WLTP (Worldwide Harmonized Light Vehicle Test Procedure). Denna körcykel ersätter den äldre NEDC (New European Drive Cycle) och sträcker sig över en längre sträcka med högre hastigheter, fler accelerationer och fler inbromsningar. I körcykeln tas det också hänsyn till exempelvis bilens vikt, aerodynamik och energiförbrukning.
En WLTP körcykel varar i 30 minuter över en sträcka på 23,25 km. Medelhastigheten i denna körcykel är 46,5 km/h med en högsta hastighet på 131 km/h. Under 13 procent av körning står bilen still, under resterande tid ska fordonet köras sådant att man använder 7 kW motoreffekt som medel och 47 kW motoreffekt som max. En WLTP körcykel är alltså styrd in i minsta detalj och knappast jämförbar med hur gemene man kör sin elbil. Det är just därför som man i många fall inte kommer upp i den räckvidd som biltillverkaren har specificerat för bilen.
Källa: Branschorganisationen Mobility Sweden