Broder!

Tack för besöket i din församling! Det jag skriver till dig nu är för internt bruk. Vi är på en arena där vi måste vara ”listiga som ormar och oskyldiga som duvor”. Vi är absolut inte rädda. Kristus predikas varje gång men dörrarna är öppna för oss så länge sambandet med väckelsekristendom inte är allt för påtagligt. Det kan anas men det syns inte.

När vi reste till Kurdistan 2005 så sökte jag naturligtvis en vision för arbetet. Bilden jag fick var av den trojanska häs-ten. Du kan läsa mer om den på http://sv.wikipe-dia.org/wiki/Trojanska_h%C3%A4sten . På samma sätt ger vi människor vad de behöver, förpackad i det de vill ha.

Om vi använder bilden så är själva hästen svaret på all den oro för islams påverkan av vårt samhälle som människor kän-ner, all den utsatthet som muslimska kvinnor lever i och all den hjälplöshet som politiker och allmänhet känner inför en uttalad religiös verklighet som man inte kan påverka med sekulära medel. Man känner en oro för framtidens Sverige. Man känner en oro för att vårt land ska förvandlas till ett nytt Balkan.

Hästen är Tehusen och målet är de kvinnor som lever inom en uttalad muslimsk kultur. Dessa, som för sina män inte får gå på SFI med blandade klasser, med kvinnor och män, som isoleras från ett samhälle som anses ont, fördärvat, sexuellt lössläppt och gudlöst, får komma till Tehuset. Tehuset är av kvinnor, för kvinnor. En kärngrupp av 8-10 kvinnor, helst från samma församling och helst bönevänner är verksamhetens motor och ledningsgrupp. De är starka, andefyllda bedjare och personer som invandrarkvinnorna kan se upp till.

Gruppkulturen

Vi utnyttjar precis den kraft som gör att de har svårt integreras i det svenska samhället1, eller söka Jesus. Vi använder gruppkulturen. Gruppkulturen är Islams sammanhållande kitt. I en gruppkultur är man ”Legion, för vi är många.” Dessa kvinnor har knappast någonsin i sitt liv varit ensamma. De ser sig själv genom andras ögon. Man måste passa in i gruppen, man får inte stöta sig med gruppen, man måste ha heder. Gruppen definierar vad man tror och vad man gör. När kristna missionärer försöker vinna människor från Mellanöstern så är det lätt att tro att dessa människor är individualister som vi: ”fyrvaktarämnen” som går vart de vill och gör vad än de har lust med. Detta är ett ödesdigert miss-tag. Det den västerländske missionären begär är något helt annat än denne tror. Missionären begär inte att kvinnan ska ta emot Kristus. Missionären begär att de ska lämna sin grupp, bli ensamma och utstötta. Detta är precis den faktor som har gjort västerländsk mission i Mellanöstern så fruktlös.

Dessa kvinnor måste få möta en ny grupp av lysande, starka kvinnor som är mycket mer attraktiv än deras gamla förtryckande och begränsande grupp. Dessa kvinnor talar helst deras språk. De har bett tillsammans på morgonen och ber ständigt inom sig. De bär den höghet som bara Kristus ger. De blir

1 se t.ex. http://svt.forsa.nu/documents/forsa/documents/socialvetenskaplig%20tidskrift/artiklar/2003/grupp-kulturer%20som%20hinder%20och%20m%C3%B6jligheter%20f%C3%B6r%20intervention%20vid%20samar-betssv%C3%A5righeter.%20b%20westman,%20m%20forsg%C3%A4rde,%20l%20nygren.pdf

2 Jesus vet allt om svårigheten att bryta sig loss ur en gruppkultur: ”Om någon kommer till mig och inte hatar sin far och sin mor, sin hustru och sina barn, sina bröder och systrar, ja, även sitt eget liv, så kan han inte vara min lärjunge.

en ny grupp som kvinnorna vill identifiera sig med. Först blir de ledningsgruppens vänner, sedan

kommer de automatiskt att fråga efter ledningsgruppens tro – och det är här ni kommer in!

Föreningen Khatoon och Församlingen

Tillvägagångssättet ser ut som följer.

1. En grupp kvinnor från församlingen som känner Guds kallelse att gå in i detta arbete, avskiljs

av er med handpåläggning för detta uppdrag.

2. En pastor avdelas att vara denna grupps mentor och kontakt med församlingsledningen.

3. Gruppen kontaktar oss i Föreningen Khatoon och besöker Tehuset i Karlskoga någon dag och

lär sig hur vi arbetar.

4. Jag inleder förhandlingar med hyresvärdar om lämpliga lokaler i staden och träffar handläggare

för kvinnofridsfrågor och integration på Länsstyrelsen. Jag söker bidrag från alla möjliga

håll för att finansiera verksamheten och en eller två tjänster.

5. Soheila exponeras i tidningar och TV.

6. Församlingens hantverkare hjälper oss i Föreningen att iordningsställa lokalen.

7. Kvinnliga SFI-lärare söks samt övriga kursledare.

8. Jag möter ledare i församlingen i en sluten samling där jag berättar om mission bland muslimer.

Vi har under åren bett med ung 700 personer.

9. En inbjudan på många språk sätts upp på de platser där invandrarkvinnor möts. Sedan litar vi

till ”trottoarradion”…

10. Lokala politiker inbjuds till en förhandstitt och buffé från Mellanöstern. De får också träffa

Soheila.

11. Invigning av Tehuset i Norrköping görs av Landshövdingen i Östergötland och Soheila Fors.

Media är naturligtvis inbjudna!

12. Vi besöker Tehuset minst en gång i månaden och har regelbundet vårt styrelsemöte i Tehusets

lokaler.

13. Vi startar sociala företag som anställer invandrarkvinnor.

14. Era kvinnor inbjuder de kvinnor de får kontakt med till bönegrupp i hemmen.

15. De får gå genom en lärjungaskola.

16. Sedan får du döpa dem!

Resultatet

Föreningen Khatoon kan redovisa till sina bidragsgivare framgångsrik integration med många hundra av islamisternas fruar och döttrar som besöker Tehuset och som går kurserna. Företagen lovprisas av främst socialdemokratiska politiker.

Ni får kontakter rakt in i en stängd värld. Ni kommer innanför dörrar som kommer att vara stängda för alla andra kristna.

Hör av dig om du har funderingar!

KjellF

(Här står telefonnumret till Kjell)