Det finns i dag kunskap om hur man kan förebygga sjukskrivningar kopplade till stress, men ändå ökar antalet som drabbas.
Kvinnor löper mer än dubbelt så hög risk för sjukfrånvaro på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med män. I år har en ny toppnotering nåtts, enligt Försäkringskassan, och värst drabbade är mammor i åldern 30–39 år.
Sjukfrånvaron är högre för föräldrar som har barn i förskole- och lågstadieåldern.
Har du mått dåligt av stress?
Elisabeth • Jag har arbetat inom sjukvården, främst inom psykiatrin, sedan sjuttiotalet. Sjukhusen bygger nytt, bygger stort, tar in mer apparatur. Men, personalstyrkan blir mindre och mindre. Det fyra stycken mentalskötare/undersköterskor gjorde på sjuttiotalet skall endast en personal göra nu. Hur tror Regionerna att människor ska bli friska från psykisk ohälsa eller grova misstag som leder till döden hos patienter minska då. Lokaler och apparater kan inte vårda människor. Det är det personalen som gör. Lokaler och utbyggnader är engångskostnader som får kosta hur mycket som helst. Personal kostar mer över tid säger man. Det är fel. I förlängningen blir människor friskare av rätt vårdinsats av personal. Vi lever i ett oetiskt inhumant sönderstressad klimat. Det är kostsamt. När nu makthavarna i stat, Region och kommun bara ser till pengar och inte människor.
Kunskapen om stress och stressrelaterade sjukdomar ökar för varje år som går – samtidigt sjukskrivs allt fler för stress och psykisk ohälsa. Har du mått dåligt av stress? Vad har hjälpt dig? Har du fått hjälp av din arbetsgivare och i så fall på vilket sätt? Dela gärna med dig i chatten!
RB • Har ett 50-årigt arbetsliv bakom mig, varav den senare hälften inom offentlig sektor. Det jag upplever som ett av de stora orsakerna till otrivsel och stress på arbetet är den individuella (godtyckliga) lönesättningen. Denna "rövslickarpolitik" infördes på ungefär samtidigt som jag började i kommunen jag verkat i. Det jag kunde se var att kamratskap "vikänsla" harmoni försvann som i ett trollslag då den första lönerevisionen hade ägt rum. Vi var inte längre arbetskamrater som tidigare, vi var nu konkurenter, ofta om en inkompetent chefs gunst. Visst finns det chefer som greppar en sådan situation och kan se objektivt på sina medarbetare, men i mitt yrkesliv har de varit sällsynta.
Maria • Konstaterar att det är flest kvinnor som skrivit om sin stress i arbetslivet. Min uppfattning är att kvinnors underordning sedan länge, länge är en viktig orsak till stress. Man blir inte lyssnad på eller tagen på allvar av främst män som anser sig veta mest. Beslut tas över kvinnornas huvuden och dessutom har kvinnorna mkt större ansvar i familjen. Mer jämställdhet behövs. Har själv erfarenhet av detta i mitt långa liv (numera pensionär)
Jimmy • Har aldrig varit sjukskriven men har varit nära att gå in i väggen på grund av för höga krav på mig själv i arbete och privat. Gillar människor och är en ja-sägare samtidigt som jag haft mål, enligt devisen "du kan bli vad du vill", som varit större än vad jag kan uppnå. En bättre tillvaro handlar om acceptans och att vara nöjd med det lilla, våga säga nej och ta en anspråkslös skogspromenad.
Anneli • Jag förundras när jag ser så många unga kvinnor som är hemma i min närhet.
Vi äldre kvinnor undrar vad som gått fel. Är det stress i arbetsmiljön eller är det i kvinnors hemmiljö? Har detta med jämställdhet försvunnit? Eller är det så att unga kvinnor inte har samma uthållighet? Kan det vara sociala medier som är boven?
Anna 2 • Svts program om stress ger inget: den klyver upp symptom och diskuterar det var för sig . Människan är i sin kontext: ett cirkulär tänkande och undersökning / forskning krävs, istf linjärt dvs att experter på var sin lilla område som inte koppla ihop sig. Kan nån initiera en sån sammanhållen syn och forskning?
Lisa • När jag äntligen påtalade för min närmaste chef att jag hade börjat må dåligt av stressen på jobbet då vi var underbemannade så svarade han med att föreslå att jag kanske skulle vara mindre aktiv på min fritid och inte göra så mycket med barnen.
Jag blev så chockad att jag inte visste vad jag skulle svara. Inte blev jag mer motiverad att gå till jobbet i alla fall.
Anna • Det som förvånar mig är: att ingen forskar i arbetsliv och stress inom ämnet sociologi. Vilket var Sveriges stora ämne förr. Arbetslivet är byggd på mäns heltidsjobb avskild av kvinnor och barn. Nu klev över kvinnor in i mannens område CNN och näbben in på kvinnors. Har samhället/ arbetslivet anpassat sig efter det?
Madeleine • Ja.
På min arbetsplats, som tillhör en region, bestämde tjänstemän att den skulle läggas ner utan ekonomiska uträkningar som visade att det skulle vara lönsamt (skattepengar)Det skapade så mycket oro och stress så under över ett års tid var våra jobb i osäkerhet. Efter lång kamp för arbetsplatsens kvarvarande har det tillslut blivit så, att vi blir kvar. Men att anställda tagit skada av stress och oro är inte konstigt och det som oroar mest är ju att tjänstemän, de högst uppsatta inte anser att de behöver uträkningar, budget för omställning och analyser- INNAN man tar så tuffa beslut som i slutändan inte ens skulle bli en besparing.
Hur kommer man tillbaka efter en sån lång tid av stress?