Resan har varit lång och kantad av förtvivlan och kamp. Problemen började på högstadiet och eskalerade ganska snabbt. Så här i backspegeln önskar hon att hon bett om hjälp tidigare.
– Både vi och skolan hade nog behövt förstå situationen tidigare. Jag skulle kanske ha sökt mer samtalsstöd själv också, men krigade bara på.
Skolan satte in hjälp och stöttade, men när Jennys barn började nian höll det ändå inte längre. Närvaron var nära noll.
– Har du väl kommit efter i ett ämne är uppförsbacken för att gå in i det klassrummet väldigt stor. Det är inget man väljer, det är min bild.
Ett hopp väcktes
När projektet #framtid presenterades för familjen väcktes ett hopp. Projektet var nystartat i Örebro och vänder sig till unga med hög frånvaro.
– Att få hjälp att bryta känslan av att inte passa in eller duga, att få komma till ett annat sammanhang där man hjälps åt och att få visa att man kan. Det är så viktigt.
Behövde bryta mönster
En ny skolform riktad till så kallade hemmasittare har startat inför den här hösten, där två skolor i landet fått tillstånd att bedriva distansundervisning.
– Det är bra att nya försök görs för att nå den här gruppen, men för oss hade det inte passat. Min tonåring behövde komma hemifrån och bryta ett mönster.
Jenny vet att många andra familjer lever i en liknande situation. Hon har tänkt mycket på hur skolan fungerar.
– Vi har hela tiden försökt stärka vårt barn och säga att hen har en massa andra bra egenskaper än de som krävs i ett fyrkantigt skolsystem.