Efter den stora flyktingvågen 2015 och 2016 satt Ljusnarsbergs ordförande Ewa-Leena Johansson (S) på flera utvärderingsseminarier och konferenser för att dela med sig av sina och kommunens erfarenheter.
Trots ett invånarantal på bara 5 000 ålades kommunen att ha 1 200 flyktingplatser. Men hur många människor som egentligen passerade vet ingen, då de sällan stannande länge och nya kom i deras ställe.
– Hur många vi egentligen tog emot vet nog ingen, konstaterar hon.
”Handlar inte om pengar”
Liksom många andra små kommuner med stor utflyttning och överskott på tomma lokaler fick Ljusnarsberg dra ett tungt lass – medan andra kommuner helt enkelt inte tog emot någon.
– Det handlar inte om pengar, konstaterar Ewa-Leena Johansson (S). Vi fick pengar under tiden och även efteråt men pengar garanterar inget bra mottagande. Det handlar om utbildningsmöjligheter, närhet till vård, barnomsorg och andra specialresurser. Och att kommunerna ställer upp solidariskt.
Sverige riskerar att upprepa misstag
Men efter att generaldirektör Mikael Ribbenvik under lördagen varnade för att Sverige håller på att upprepa samma misstag som då konstaterar hon att ingen har lyssnat.
– Vi sa redan då att det här inte var hållbart och måste ändras, säger hon. Men förmodligen var det väl ingen som kunde räkna med att vi skulle hamna i den här situationen igen.