På kort tid har Inspektionen för socialförsäkringen presenterat flera rapporter som granskar Försäkringskassans hantering av aktivitetsersättningen.
Idag kommer den tredje rapporten – som fokuserar på Försäkringskassans utredningar. I den granskar Inspektionen för socialförsäkringen utredningar där personer har nekats sjukpenning eller aktivitetsersättning.
Brister i hälften av ärendena
I hälften av ärendena (48 procent) finns brister i utredningen. I 11 procent av ärendena – var tionde ärende alltså – är bristerna så stora att Försäkringskassan inte har fullgjort sin så kallade utredningsskyldighet.
Det innebär att beslutsunderlaget blir otillräckligt.
– Det är allvarligt. Det finns mycket att jobba på här för Försäkringskassan. Det här drabbar i slutändan enskilda personer som är helt beroende av den här typen av ersättning, säger utredaren Louise Grönqvist vid Inspektionen för socialförsäkringen.
– Det betyder att bedömningarna blir olika. Det här är ju inte rättssäkert, säger Elilsabeth Ingvarsson som är rättsombud i intresseföreningen FUB.
”Utredarna förstår inte stödbehovet”
Tanken med aktivitetsersättningen är att det ska vara ett stöd för personer mellan 19 och 29 år medan de prövar sig fram för att se vilken sysselsättning de kan klara av, innan man beviljas sjukersättning (tidigare förtidspension) vid 30 års ålder. Man ska till exempel undersöka om man skulle kunna få ett jobb med lönebidrag.
Det som har hänt de senaste åren är att många fler har nekats aktivitetsersättning. Det gäller till exempel personer med intellektuell funktionsnedsättning eller autism, personer som klarar att ha en kommunal sysselsättning på en arbetsplats.
– Omgivningen förstår inte alltid – och inte heller utredarna på Försäkringskassan – vilket stödbehov personen har. Det är mycket möjligt att man kan utföra en syssla med mycket stödinsatser runt omkring. Men det betyder ju absolut inte att man kan stå till den fria arbetsmarknadens förfogande och kan söka jobb var som helst, säger Elisabeth Ingvarsson.
Som rättsombud i intresseföreningen FUB, för personer med intellektuell funktionsnedsättning, möter Elisabeth Ingvarsson många som hamnat helt utanför systemet efter att aktivitetsersättningen dras in.
– En del tvingas vända sig till socialtjänsten för att få försörjningsstöd. Andra får ekonomisk hjälp av sina föräldrar. Ibland innebär det att även anhöriga mår dåligt. Alla har ju en gräns för hur mycket man orkar. Faller då både personen själv och anhöriga samtidigt, då är det ju en fullständig krasch.