Det har gått 14 månader sedan Klara blev igångsatt. Hon och hennes son mår bra. Hon säger att hon borde vara glad och tacksam för det, men hon tycker att något fattas.
– Känslan är att jag inte fick göra det själv och tillsammans med min son, utan att någon gjorde detta åt mig, säger hon.
Varför är det viktigt för dig?
– Han är ju här, lika mycket som andra barn. Men förlossningen är starten på min och min sons relation, vår gemensamma historia. Någon tog den delen av föräldraskapet ifrån mig.
Bra bemötande
Klara tycker att personalen var kunnig och trygg och att hon fick veta vad som skulle hända. Hon vet att experter talar för igångsättning i vecka 41.
– Jag känner mig futtig i kontrast och vill inte framstå som en foliehatt, men jag sörjer fortfarande födseln jag inte fick.
SVT granskar igångsättningar
SVT Gävleborg har granskat vårdens riktlinje att sätta igång gravida i vecka 41 i stället för 42. Syftet med riktlinjen är att undvika att barn ska dö i magen – och sedan riktlinjen infördes dör färre barn.
Men riktlinjen innebär också att tusentals fler friska gravida, som Klara, sätts igång. En igångsatt förlossning är på många sätt sämre, än en förlossning som får starta av sig själv.
”Rädd att bli igångsatt igen”
Allt gick bra under Klaras förlossning. Men den har ändå påverkat henne så starkt att hon fortfarande börjar gråta när hon pratar om den.
– Jag är inte rädd för att föda barn, men jag är rädd för att bli igångsatt igen.
I videoklippet längst upp får du höra Klara berätta sin historia och känslorna som har präglat henne efter att hon blev igångsatt.