En av de saker som varit besvärliga är tilliten till människor, berättar Marie-Louice Strannemark. När vi träffar Nisse är han märkbart skygg, han gillar inte plötsliga rörelser och höga ljud. Och när vi intervjuar Marie-Louice på nedervåningen, springer han upp och håller sig borta.

– Han är ingen som kelar med någon, förutom med mig och särbon, där är det inget problem. Men han kan fortfarande få vad jag kallar flashbacks.

”Många tårar och stor frustration”

Det har varit en tuff och brokig resa och har kostat många tårar och stor frustration, berättar hon vidare.

– Risken är stor att hade Nisse hamnat hos någon annan så hade han blivit omplacerad direkt, i värsta fall blivit en vandringspokal och slutat med avlivning, säger Marie-Louice Strannemark.

Många veterinärbesök

Det har också varit problem med Nisses hälsa, det handlar bland annat om klåda och tandhälsa. En veterinär uppmärksammade också att Nisse hade stora pupiller.

– Han hade svårt att se om man kastade något till honom, blev rädd för plötsliga händelser, rörelser vid maten, tyckte inte om att ha någon bakom sig. Nisse fick då diagnosen central blindhet och det går inte att behandla, säger hon.

Nisse har också som ung behandlats mot valpsjuka, vilket idag syns genom neurologiska biverkningar.

Marie-Louice egna erfarenheter av att äga en gatuhund har gjort att hon intresserat sig mer för ämnet. Hon har undersökt flera föreningar och privatpersoner som arbetar med att rädda gatuhundar, och enligt henne är flera av dem oseriösa.