Måste man umgås med sina släktingar under julen – även om man inte trivs ihop? Och hur gör man om man inte får träffa sina barn eller barnbarn? Delta i chatten klockan 14-15. Du kan redan nu skicka in dina frågor.
Socialtjänsten kan inte alltid hjälpa till att medla för att underlätta ett umgänge.
SVT Nyheter har berättat om en farmor som delar med sig av sin upplevelse av att inte ha kontakt. Hon gjorde flera orosanmälningar för att hon var orolig för sina barnbarn. Anmälningarna ledde till att den vuxna sonen förbjöd henne att träffa sina barnbarn. Och på grund av sekretessen får hon inte heller veta hur barnbarnen mår, eller om socialtjänsten har utrett det närmare.
”Vi gör alltid en risk- och skyddsbedömning”
– Orosanmälningar prövas alltid. Vi gör alltid en risk- och skyddsbedömning i våra förhandsbedömningar, säger verksamhetschefen för socialkontoret i den aktuella kommunen.
Men någon medling kan socialtjänsten inte alltid hjälpa till med, säger hon.
”Bedömningen utifrån det bästa för barnet”
– Vi gör olika bedömningar i olika fall. Vi gör bedömningen vad som är det bästa för barnen. Självklart ska det inte vara umgänge till varje pris. Det finns far- och morföräldrar som inte lär lämpliga. Och det kan finnas konflikter i familjen som skapar oro för barnen. Ibland gör personer också en orosanmälan enbart för att personerna har en konflikt.
Hon säger att hon inte kan avråda någon från att göra en orosanmälan.
– Om man misstänker att ett barn far illa så vore det ju förskräckligt om man inte gör en orosanmälan. Men man måste som anhörig själv ta ställning till konsekvenserna, anser hon.
Söka stöd genom dialog
– Om man i dialog kan motivera personen att själv söka stöd så kan ju det vara ett bra alternativ. Socialsekreterarna kan ibland hamna i en gråzon, där föräldrarna inte är tillräckligt olämpliga för att man ska omhänderta barnen – trots att de vägrar ta emot hjälp och stöd.
Ni kan inte tvinga föräldrar att ta emot stöd för till exempel en missbruksproblematik?
– Nej, vi kan inte tvinga någon. Det beror ju på hur missbruket ser ut. Den tvångslagstiftning som finns inom socialtjänsten är LVU (lagen om vård av unga) och LVM (lagen om vård av missbrukare). Annars handlar det om att motivera individer att ta emot stöd frivilligt.