Förlagan är 1500-talskonstnären Lucas Cranachs målning ”Adam och Eva”. De första människorna står sida vid sida under ett träd och tittar fundersamt på ett äpple ögonblicket före syndafallet. I trädet ringlar den onda ormen, som lett mänskligheten bort från Gud.

I konstnären Elisabeth Ohlsons omtolkning ”Paradiset” syns ett antal samkönade par i en trädgård. De kalasar på äpplen övervakade av en transexuell kvinna iklädd en ormmönstrad klänning som går över i svans. 

Utpekas som gnostisk

Tidningen Dagens ledarskribent, teologen Joel Halldorf, anser att tavlan är gnostisk, när den framställer ormen som något gott. Han konstaterar att gnosticism är en åskådning, som kyrkan tagit avstånd från i 2 000 år. 

”Att peka ut gnosticismen som vägen framåt för en kyrka som vill göra upp med sina synder mot sexuella minoriteter, är att förvränga den kristna tron och underskatta traditionens potential,” skriver Halldorf i ledaren.

Medan debatten pågått i tidningar och i sociala medier, har kyrkoherde Per Svensson satt sig ner att fundera över tavlans framtid i S:t Pauli kyrka. 

Beslut nästa vecka

– Just nu bearbetas denna fråga och jag har för tillfället inget att tillföra, skriver han i ett mejl till SVT Nyheter Skåne. 

Beslutet kommer troligen nästa vecka, hälsar kyrkoherden.

Biskopen i Lund, Johan Tyrberg, säger till Dagen att han inte vill köra över kyrkoherden. 

– Men en gnostisk tavla hör såklart inte hemma i Svenska kyrkan, men jag har ännu inte gjort en analys, säger Johan Tyrberg till tidningen. 

Initiativtagare till att “Paradiset” skulle hängas upp i S:t Pauli kyrka var två av församlingens präster, en av dem Helena Myrstener. 

”En ängslig diskussion”

– Jag tycker det varit en väldigt ängslig diskussion. Det har varit olika lager i debatten, allt från nättrollen som ifrågasätter om man ska bejaka homosexualitet till den dogmatiska kritiken, bland annat framförd av Joel Halldorf. 

Helena Myrstener tycker att kritikerna läser tavlan fel. 

– Ormen är enligt traditionell tolkning en ond person, djävulen själv. För oss är Elisabeth Ohlsons tavla en framtidsvision, där man ser att Gud innesluter hela skapelsen och dess mångtydighet. Den till och med innesluter det som traditionellt setts som ondo. 

Konstverket har benämnts som en extra altartavla, och kanske har detta bidragit till kritiken.  

”En altartavla är inte bara ett konstverk, utan en del av kyrkans förkunnelse,” skriver Joel Halldorf. 

– Ja, det kanske var olyckligt att kalla den altartavla. Men all förkunnelse är en tolkning som går genom människor, säger Helena Myrstener.