– Jag bestämde mig för att inte längre ta emot klienter i Sverige. Mitt huvud är inte här, det är i Israel.
Hon behandlar främst sina klienter via videolänk och får ofta höra vardagliga historier om hur oron för konflikten påverkar människor i alla åldrar.
– Det finns barn som inte vågar gå och lägga sig i rädslan för att det ska komma terrorister. Vad säger man till dem? Att det inte kan hända? Det har redan hänt deras grannar.
Utöver sitt jobb pratar hon varje dag i telefon med sin israeliska familj och vänner.
– En nära vän berättade om hur hon och hennes sambo låg i sängen och väntade på missilerna från Iran. Ingen visste om de skulle klara det. Den psykologiska terrorn som pågår har oerhört stor påverkan.
En känslomässig trygghet
Ungefär en gång varannan månad besöker hon Israel, ibland oftare än så. Då är hon på spänn och hela tiden medveten om sin omgivning. Trots det känner hon sig på sätt och vis tryggare där.
– Oavsett vad jag tycker politiskt, tänker jag att det finns människor som tar sin uppgift att beskydda mig på allvar. Jag behöver inte heller höra att jag är en hemsk person för att jag kommer från Israel. På det sättet känns det tryggare, kanske inte rent fysiskt men känslomässigt.
Konfliktens spår på hemmaplan
– Det finns ett narrativ som jag tänker demoniserar israeler och gör oss till en klump av människor som utsätter, i det här fallet palestinier och araber.
Det blir särskilt påtagligt när hon pratar med sina barn.
– De gör allt vad de kan för att undvika situationer där de kan behöva berätta om sin familj i Israel.
Maktlösheten är det som tynger mest. Det, och ovissheten om framtiden.
– Jag bryr mig. Jag bryr mig om alla civila överallt som får betala ett pris för att makthavare på alla håll och kanter inte verkar intresserade av en annan lösning.