– Det är lättare att få tag i ett skjutvapen i Malmö idag än ett glas vatten, säger Ibbe som varit kriminell men hoppat av.
Han har bott i några av Malmös utsatta områden och berättar om hur man håller ihop och gör saker tillsammans när det inte finns annat att göra.
– Det blir så när man sätter samma människor i ett område som går på socialbidrag, inte har jobb, säger han.
Ibbe menar att det är lätt att hamna i fel umgänge.
– Det börjar med att man hänger i lite trappor, man vill visa varandra vem man är, man röker på lite, man kör bilar utan körkort. Men så kommer narkotikan in i bilden och då tänker man inte klart, säger han.
På en dag kunde han tjäna 6.000 kronor genom att sälja narkotika.
Började stjäla blinkers
Ibbe blev fast på en och samma punkt, han gick runt i cirklar och utvecklades inte.
Första gången han gjorde något kriminellt var att stjäla blinkers från lastbilar. Många år senare skulle han se sina vänner skjutas ihjäl.
– Det sjuka idag är att ett vapen är lättare att få tag i än ett glas vatten. Det är så enkelt och det finns så mycket i omlopp.
Har du själv haft vapen?
– Ja, jag har själv haft vapen, ja.
Han har suttit i fängelse men säger att det inte betydde någonting, att det inte ändrade på något i hans liv.
– De tog mig på ett ställe och släppte ut mig på samma plats. Och sen då? Det blev ett stort frågetecken för mig. Vad ska jag göra nu? Jag gör det jag är bäst på och det är kriminaliteten, säger ”Ibbe”.
”Varför gör man det?”
Malmö har drabbats hårt av våld och skjutningar. Sedan årsskiftet har fem människor mördats och förra året var det 11 mord.
– Varför gör man det? Varför händer det saker och hur kan vi undvika det? Det är det svaret vi måste lösa egentligen och där måste vi ha med oss samhället. Du, jag, föräldrarna, skolan och polisen. Vi måste samarbeta, säger Ibbe.
Och en del av svaret menar han går att söka i segregation, fattigdom, grupptryck och bristen på uppmärksamhet.
Det finns en familj också i Ibbes liv, en mamma, pappa och syskon.
– De visste om det och de var på mig hela tiden. De hjälpte mig och stöttade mig och ibland kunde jag bli galen på mig själv, varför gör jag såhär mot familjen?
Vad betyder din mamma för dig?
– Min mamma är allt och jag ångrar det jag har gjort. Jag kunde ha blivit bättre men hjärnan är inte lika fullvuxen när man är ung, säger han.
”De vill inte ta emot min hjälp”
Han klarade sig ok i skolan och tycker att skolan är en bra plats att vara på och att den borde vara öppen 24 timmar om dygnet, för då hade man någonstans att ta vägen, något att göra.
Han ville bli brandman, hjälpa andra. Periodvis har han fått praktikplats och tillfälliga jobb, men aldrig någon anställning och det har gjort honom besviken.
Och trots att han är svensk i passet och uppvuxen i Sverige så känner han sig inte svensk.
– Nej, när jag kommer med mitt CV och ska söka ett jobb och inte får det, då känner jag mig inte som en svensk, säger han.
– De vill inte ta emot min hjälp och det känns jobbigt.
Blev för farligt
Men Ibbe säger att han nu har lagt av med det kriminella och slutat röka cannabis. Skjutandet blev för farligt och hans föräldrar började bli gamla.
– Det blev mycket skjutningar och jag har varit med i två skjutningar som kunde ha kostat mig livet. Jag såg också att mamma och pappa började bli gamla och att det är dags att börja ta hand om dem och vara med dem som du älskar.
Idag har han ett vitt jobb och kan kosta på sig att vara glad säger han. Han berättar att hans mamma sover bättre på nätterna.
– Det viktigaste är att hon kan skratta nu och slippa oroa sig för att hennes son kan bli skjuten.