Den svenska lagstiftningen är stark när det gäller rätten att få demonstrera och uttrycka sig.
– Lagstiftarens tanke är att skydda allmän ordning, men ändå så långt som möjligt låta enskilda få uttrycka sina åsikter hur stötande de än är, säger Henrik Wenander.
– Sedan finns det givetvis en yttre gräns när det inte längre går. Men innan man når den ska polisen ha gjort sitt yttersta för att möjliggöra ett genomförande.
Henrik Wenander tar ett par exempel på demonstrationer som lett till bråk och våldsamheter, men som ändå fått genomföras.
– Manifestationerna för Karl XII i Lund. Då stod kravallutrustade poliser i en ring för att säkerställa att de kunde genomföras, säger han.
Stort samhällsproblem
Ett annat exempel då det kunnat bli våldsamt, var när antiislamiska Pegida demonstrerade i Malmö 2015. En handfull demonstranter skyddades med kravallstaket och poliser som höll tusentals motdemonstranter på avstånd. Eller när nazister fick demonstrera under Bokmässan 2017 i Göteborg, sedan polisen gett tillstånd efter att marschvägen ändrats.
I det här fallet handlar det alltså om att polisen efter en samlad bedömning anser att riskerna är för stora. Skulle det här vara något som upprepar sig så kan det få följder.
– Det är givetvis ett fruktansvärt samhällsproblem om våld eller hot om våld skulle ändra möjligheterna att demonstrera så som vi känner dem, säger Henrik Wenander.
Friheten inte hotad
Däremot anser han inte att yttrandefriheten i Sverige är hotad.
– Juridiskt handlar yttrandefriheten mycket om den enskilde i förhållande till staten. Där behöver man inte vara orolig, det här är inte Belarus. Däremot när det gäller hot mellan enskilda så kan det vara svårare för polisen att beivra det, särskilt nu när nätet ger stora möjligheter till anonymitet. Därför är det viktigt att staten har verktyg att stoppa det.
Polisen gav besked om att de inte ger tillstånd till manifestationen under onsdagseftermiddagen. I videon nedan förklarar polischefen Mattias Sigfridsson hur de resonerat: