Eva från Kalmar var i trettioårsåldern när hon drabbades av livmoderhalscancer. Hon bodde i Norge när hon fick beskedet och livmodern opererades bort. Men två år senare var cancern tillbaka.
Sommaren 2024 hade Eva genomgått nio omgångar med cellgifter, utan resultat, cancern hade spridit sig till flera organ och hon hade drabbats av vätska i hjärtsäcken.
Det var då Eva fastnade för den holistiska privatkliniken Arcadia i Tyskland.
Varför kände sig Eva sviken av cancervården i Norge och sökte vård privat? Hör systern berätta i videon nedan:
Javascript är avstängt
Behandlades med C-vitamin
På Arcadiakliniken lovades Eva vård som kombinerar traditionella cellgifter med naturmedicin, gruppterapi och behandlingar utan tillräckligt stöd i vetenskapen – och som därför inte används av sjukvården i Sverige eller Norge.
Eva behandlades med hypertermi, en omdiskuterad behandling där radiovågor orsakar feber i kroppen. Hon behandlades också med höga doser C-vitamin, insulinterapi och infusioner av naturläkemedel samtidigt som hon fick låga doser av cellgifter.
För tre veckors behandling, kost och logi betalade Eva 350 000 kronor.
Svenska läkare har kritiserat privatkliniker som Arcadia eftersom erfarenheten är att patienterna inte blir bättre av behandlingarna, de kan snarare få mer lidande av biverkningarna.
Hör Magnus Lagerlund – ordförande för nationella onkologichefsrådet om riskerna med utlandsresor
Javascript är avstängt
Skickades hem från Tyskland
Tanken var att förlänga treveckorsbehandlingen, men läkaren på kliniken satte stopp. Vätska kring hjärtat behövde utredas var beskedet. Att hon haft det sedan april månad var inget som kliniken kände till när de skrev in henne.
Inom ett dygn efter att hon landat i Sverige igen lades Eva in på länssjukhuset med en blodpropp i lungan. Därefter började organen att stänga ner. Läkarna i Kalmar konstaterade att mer cellgifter skulle vara livsförkortande.
Den 22 september gick Eva bort i sitt föräldrahem i Lindsdal utanför Kalmar.
Trots ett chockartat förlopp tror hennes syster Linda att tiden på privatkliniken gjorde Eva gott.
– Det var värt varenda krona. Det betydde jättemycket för henne att känna att hon gjorde något aktivt för sin sjukdom, och att hon tagit det beslutet själv.
