I Sverige finns enligt Naturvårdsverket runtom i Sverige 27 000 platser som är så förorenade att de utgör en risk för miljö och människor.

De metallföroreningar som finns vid nedlagda glasbruk i Småländska glasriket lyfts ofta fram som de mest mest prioriterade hoten.

Hittills har det varit svårt att göra bedömningar kring hur stor del av dessa föroreningar i mark som också riskerar att nå ner till grundvattnet.

En avhandling vid Linnéuniversitetet visar nu att föroreningarna når grundvattnet i mindre utsträckning än befarat.

Nedlagda glasbruket i Pukeberg i fokus i undersökningen

Terese Uddh Söderberg, forskare i miljövetenskap, som står bakom avhandlingen har undersökt 200 av de mest förorenade platserna i landet.

Det har varit extra fokus på det nedlagda glasbruket i Pukeberg, ett av de mest förorenade områdena i hela Glasriket.

– Här i Glasriket har de betydande metallföroreningarna i marken gjort att både myndigheter och boende nära glasbruken oroat sig för hälsorisker. Och även om nivåerna i marken är höga så ser vi att mängden metallföroreningar som når ut i grundvattnet är mycket lägre än förväntat, säger Terese Uddh Söderberg, i ett pressmeddelande.

Svårt bedöma riskerna för att metallföroreningar ska spridas

Enligt avhandlingen är det komplicerat att bedöma riskerna för att föroreningar i mark ska nå ner till grundvattnet. Generella modeller riskerar att slå fel.

– Problematiken är att de flesta generella riskbedömningsmodellerna utgår från metallkoncentrationen i jord när de ska beräkna metallhalten i grundvattnet. Vi visar att dessa modeller lika lätt kan underskatta som överskatta metallspridningen till grundvattnet och båda av dessa fel kan resultera i negativa konsekvenser, säger Terese Uddh Söderberg i pressmeddelandet.