Mats Johansson och Elenor Johansson var några av initiativtagarna bakom idén att hjälpa tiggarna i Gnosjö upp från gatan och istället låta dem bli entreprenörer och sälja bröd och ved som skänktes av ortsborna.

När romerna före jul återvände hem fick de enligt stödgruppen skänkta pengar som skulle räcka för att de skulle kunna vara hemma hos sina barn över vintern. Men efter bara några veckor ska romerna ha varit tillbaka på gatorna i Gnosjö, hävdar stödgruppen.

– Vi blev väldigt förvånade när de kom tillbaka, säger Elenor Johansson.

Missförstånd och kulturkrockar

Enligt Mats Johansson anser de sig ha rätt till pengar som stödgruppen samlat in i syfte att göra insatser i Rumänien. Han säger att tiggarna har krävt stödgruppen på hundratusen kronor.

– De har fått en föreställning om att de har mycket pengar att fordra men pengarna är insamlade i syfte att hjälpa till på lång sikt. Det har vi varit tydliga med hela tiden, säger han.

Stödgruppen har ordnat ett par träffar med tiggarna för att reda ut situationen och stämningen har, enligt Elenor, stundvis varit hotfull.

– Det här med kultur är inte enkelt. Vi förstår att de inte tänker som vi. De är misstrogna på ett sätt som vi aldrig hade kunnat ana. De har säkert blivit besvikna hemskt många gånger, blivit lovade saker som inte infriats. Vi har upplevt att de är otroligt misstänksamma, säger hon.

Slutar inte engagera sig

Tiggarna bor i några bilar på en parkeringsplats i centrala Gnosjö. SVT Jönköpingsnytt har i dag försökt tala med dem, men utan tolkhjälp har vi inte lyckats få någon kommentar på konflikten.

Mats och Elenor är tydliga med att de inte hyser något agg mot EU-migranterna, men menar att turbulensen till viss del dränerat dem på motivation. Trots det slutar inte stödgruppen att engagera sig i romernas situation, men de inriktar sig nu på att göra insatser i deras hemland.

– Förväntningar och kultur har krockat här. Men det är så många andra saker som har hänt i de långsiktiga perspektiven på plats i deras by och kommun som aldrig hade kommit till stånd om vi inte träffat de här vännerna. De har fått bli ambassadörer och ögonöppnare för oss.

”Upplevt fantastiska saker”

Inte heller Elenor ångrar något av det som hänt.

– Ibland kan jag känna ”åh vad har vi gett oss in på”, men samtidigt har vi upplevt så många fantastiska saker, så det var nog meningen det här.

– Vi stimulerar aktivitet och engagemang istället för passivitet, beroende och falska förhoppningar. Vi måste ställa frågan; vad vill vi att våran hjälp ska syfta till?