– Sedimenten är som en tidslinje över Östersjöns historia, säger Sina Shahabi Ghahfarokhi som är forskare på Linnéuniversitetet.

Tjernobyl syns i sedimentlagren

Sedimentprover har hämtats från 13 olika platser i Östersjön, från Bottenviken i norr till Skånes kust i söder. De vittnar om vilka föroreningar som fallit till havsbottnen vid olika tidpunkter genom historien.

– Vi kan se några direkta effekter från Tjernobyl, de ligger i botten av havet på 20 centimeters djup och vi kan därför tidsbestämma att det handlar om 1986.

Bly från gammal bensin

Tillströmningen av metallföroreningar var som störst på 1970- och 80-talet. Tilltagande industrialisering och bristande miljölagstiftning gjorde Östersjöns botten till en slutdestination för mycket föroreningar.

Blytillsatser från den tidens drivmedel är vanligt förekommande i gamla sedimentlager och ligger kvar långt efter att vi har slutat använda dem.

Historiskt beslut 1974

1974 blev en historisk vändpunkt. Samtliga baltiska länder gick samman för att minska utsläppen. De bildade Helsingforskonventionen, ett gemensamt initiativ för att skydda havsmiljön och främja biologisk mångfald i Östersjön.

Hur mår Östersjön i dag?

– Enligt min uppfattning mycket bättre än på 70- och 80-talet. Men det finns mycket kvar att göra. Nästa steg är att utforska andra utsläppskällor. Till exempel vattenutsläpp från båtars kylningsystem, säger Sina Shahabi Ghahfarokhi.

Sina Shahabi Ghahfarokhis avhandling ger uppdaterad statistik om en rad olika metaller, samt kartlägger förekomsten av uran, vilket tidigare saknats i Naturvårdsverkets databas.