Amjad Shammaa kom till Sverige för ett år sedan. Med sig hade han en examen i företagsledning och marknadsföring och ett stort datorintresse. För tre månader sedan hittade han en praktikplats i en elektronikbutik och nu har han blivit erbjuden ett jobb där.

– Jag var så glad när jag fick chansen till praktiken. Min chef sa att jag var överkvalificerad för att jobba här men jag brydde mig inte för jag ville inte vara sysslolös.

Det som gav Amjad jobbet var hans kunskap från studierna kombinerat med datorintresset. Och att han visade framfötterna.

– Oavsett var man är idag och var man kommer ifrån måste man visa framfötterna och man måste visa att man vill, säger Thomas Söderberg, elektronikbutikschefen som anställde Amjad.

Deprimerad utan jobb

Amjads mål idag är att lära sig svenska och skaffa ett jobb som matchar hans utbildning. Men han är tacksam över att redan ha ett jobb att gå till.

– När jag inte gjorde någonting under de första månaderna i Sverige blev jag jättedeprimerad. Jag låste in mig själv på rummet och mådde dåligt men med ett jobb nu har jag ett normalt liv och mål med livet.

Viljan finns men inga jobb

20-årige Anas Maani som kom till Sverige för drygt ett år sedan har också mål och drömmar. Han vill bli ekonom och han har börjat bygga sin väg dit genom att på egen hand lära sig svenska. Men han drömmer också om att ha ett jobb.

– Jag vill kunna hjälpa min familj i mitt hemland för de har inga pengar att leva på. Om jag jobbar och studerar kan jag kanske hjälpa dem med lite pengar, säger Anas Maani.

Anas har som många andra med uppehållstillstånd svårt att hitta eget boende. När man bor kvar på asylboendet kan man inte vara med i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag – ett program där Anas skulle kunna få hjälp med praktik och arbete.

– Jag har frågat om jobb på många matbutiker och caféer men de säger nej. Jag vill bara ha lite praktik, något att göra. Jag vill jobba för att betala skatt istället för att ta skattepengar. Jag vill hjälpa som de hjälpte mig.

Kunskap i svenska men ingen utbildning

Till skillnad från Amjad har Anas ingen utbildning från hemlandet. Han vill jobba extra på café eller konditori och sådana jobb är svårare att få för det är fler som konkurrerar om dem. Men Anas har inte gett upp hoppet.

– Om man verkligen vill jobba eller plugga så går det att hitta.