De sitter i den soliga trädgården hemma i huset i Järfälla och återberättar de hemska dygnen i juni.
Soma Amin och hennes man Kiarash Kaffashpour, hade börjat bli rejält oroliga för dottern Sana, fem år. Sana hade opererat halsmandlarna – men hemma igen efter operationen började hon må mycket dåligt. Hon kräktes och kunde inte få i sig någon vätska.
Familjen ringde 1177 flera gånger och åkte sedan in till Haga närakut. Där blev de skickade tillbaka hem. Men Sana fortsatte att kräkas och senare samma kväll åkte de in till barnakuten på Astrid Lindgrens barnsjukhus, Nya Karolinska.
Familjen kom till sjukhuset vid 23.30-tiden den 14 juni, berättar Soma Amin. Första beskedet de fick var att de skulle tvinga i dottern vätskeersättning trots att hon kräktes upp allting.
– Läkaren kom in till vårt rum klockan fyra, och det första hon sa till oss var att ”ni kommer längst ned på vår prioriteringslista. Hit kommer de som är döende med ambulans och helikopter och det här är inget man ska söka akutvård för”, säger Soma Amin och fortsätter:
– Vi försökte berätta varför vi var så oroliga. Sana var ju nyopererad. Vi hade sparat påsarna som Sana hade kräkts i. Läkaren tittade inte i påsarna efter blod och Sana blev inte undersökt.
Soma Amin berättar även att en sköterska kom in och gav dottern Sana stolpiller mot smärtan under hårdhänta former.
– De sa att det skulle vi också fortsätta göra hemma.
Skickades hem utan ordentlig undersökning
Familjen blev tillsagda att åka hem. Men kräkningarna förvärrades bara av rådet att fortsätta tvinga flickan att svälja vätska. Föräldrarna kände att läget innebar en fara för dotterns liv.
– Hon hade inte fått i sig någon vätska alls på tre dygn. Hon var så sjuk att hon inte kunde gå, säger Soma Amin.
Tillbaka igen på akuten på Nya Karolinska beskriver föräldrarna att de fick kämpa för att flickan skulle få läkarundersökning. På nytt fick de en mugg med vätska som de uppmanades tvinga lilla Sana att svälja.
I väntrummet: ”Blodet bara forsade ner”
Plötsligt, i väntrummet, hände något i Sanas nyopererade hals.
– Blodet började bara forsa ner från näsa och mun. Den skräcken som slog mig då den är svår att sätta ord på. Att sitta där och inte veta om ens barn kommer att överleva eller inte. Jag bara skrek. Det var en väldigt kraftig blödning, säger Soma Amin.
Opererades akut med blodtransfusion
Journalerna som SVT får ta del av visar att Sana opererades akut för att stoppa blödningen som var så häftig att hon också behövde en blodtransfusion. Sana vårdades sedan på avdelning i sex dygn.
Bonuspappa Kiarash Kaffashpour tror att Sana kanske inte hade överlevt om de gjort som personalen på akuten ville.
– Om vi hade åkt hem igen till Järfälla och sedan därifrån till Nya Karolinska när hon började blöda, så hade det säkert tagit en timme i den trafiken. Men hade vi inte stått på oss den sista gången, så hade de skickat hem oss igen.
”Måste bli väckarklocka för vården”
Mamma Soma, som själv arbetar som barnpsykolog, säger att hon lider med personalen.
– Det är svårt för dem att avgöra vems liv som ska prioriteras. Men då är det väldigt viktigt att de talar om för samhället vilken situation de är i. Ingen ska behöva kämpa för att vård. Det är ett nybyggt sjukhus men det finns inte ens väntrum till alla. Det här måste bli en väckarklocka för sjukvården.
Hon beskriver hur händelsen satt djupa spår hos både lilla Sana och dem själva.
– Bilderna av blodet och känslan att ”jag kanske kommer att förlora mitt barn” – det ska ingen behöva känna bara för att de inte blir tagna på allvar. Inget av det här hade behövt hända om de bara hade tagit emot Sana, undersökt henne och givit henne dropp. Kräkningarna orsakade blödningen, men det var nästan så att de skrattade åt oss när vi tog upp frågan om dropp från början. Läkaren sa: ”Vet ni inte hur fullt det är på sjukhuset? Tror ni att ni ska få en av de här platserna?”.
Nya Karolinska: ”Hög belastning på akuten”
Karolinska sjukhuset upppger i en kommentar till SVT Nyheter Stockholm att man inte kommenterar det enskilda fallet men att belastningen på akuten är generellt hög.
Funktionschef Malin Ryd Rinder säger vidare till SVT att det är ”oacceptabelt” om familjer och patienter upplever att bemötandet på akuten inte är bra, och att man kommer att återkoppla den informationen till berörd personal.
– Vi har ett standardiserade arbetssätt. Vi kontrollerar barnens tillstånd samt sjukdomshistoria. Sedan får man en prioriteringsordning. Vi har en ansträngd situation med vårdplatser, så är det. Och det är nog vårt största problem och leder till att vi har många patienter på akuten.