Maximilian Härm kör tunnelbanan längs den gröna linjen mot Vällingby. Blicken sveper över plattformen när tåget kör in mot S:t Eriksplan. Han scannar efter personer med avvikande beteende eller rörelsemönster. Som förare måste han förhålla sig till att människor medvetet kan hoppa framför tåget.

– Redan på utbildningen varnar de för att man kan komma att köra på människor. Den tanken är ständigt närvarande, säger Maximilian Härm.

Han är tacksam över att han själv inte varit med om att någon hoppat framför tåget när han varit i tjänst. Men risken att han ska drabbas gör sig påmind flera gånger om dagen.

– Det hörs direkt på en kollegas röst vid ett sådant anrop på radiokommunikationen. De befinner sig i en desperat situation och är i chock. Att höra dem känns jättejobbigt men jag blir inte rädd. Så måste det nog vara för att man ska orka ha det här arbetet, säger han.

151 personer hindrades från att försöka ta sina liv

SL och trafikutövaren MTR har de senaste åren trappat upp sitt arbete med att ingripa när personer har verkat vara suicidala eller visat andra riskbeteenden på perronger och i tunnelbanan. I fjol rapporterades 383 ärenden. Av dem hindrades 151 misstänkt suicidala personer från att fullfölja sina planer. 2015 hindrades 49 misstänkt suicidala personer från att försöka begå självmord i tunnelbanan, enligt statistik från Storstockholms lokaltrafik.

Samtidigt hoppar uppemot 20 personer årligen framför tunnelbanan och även om inte alla självmordsförsök lett till att personer har dött så har den siffran inte minskat.

– Det är svårt att svara på varför inte självmordsstatistiken går ner när vi hindrar fler, samtidigt vet vi ju inte om det skulle varit fler om vi inte ingripit, säger Alpay Aksoy operativt ansvarig vid Trygghetscentralen på SL.

Kameror och allmänhetens reaktion avgörande

Trygghetscentralen kan koppla upp mot 4 700 kameror i tunnelbanenätet. Den som svarar på ett larmsamtal scannar av perrongen och ser till att ordningsvakter, polis, ambulans eller annan personal kommer till platsen. Därifrån kan de också stoppa tågen eller be tågförarna sänka farten och allt måste gå väldigt snabbt.

– Allmänhetens hjälp är nödvändig för att vi ska hinna reagera och slå larm så att tågen hinner stanna och skicka efter hjälp, säger Alapay Aksoy.

Som förare är det en rutin att rapportera så fort misstanken finns. Oftast är det berusade eller drogpåverkade personer som rör sig på perrongen.

– Jag minns ju de gånger som jag har sett någon som sett ledsen ut eller suttit på huk på perrongen och rapporterat in det. Flera av de händelserna har sedan visat sig handla om självmordsförsök. Det känns bra att veta att det kanske räddade den personens liv, säger Maximilian Härm.