Vi träffar ”Hassan” på ett kafé i södra Stockholm. Han kom till Sverige i början av 1990-talet och är i dag väletablerad i det svenska samhället, med en högskoleutbildning och ett välbetalt arbete. Men de senaste månaderna har varit tuffa, berättar han med trötta ögon. Hans enda son ”Ali” har lämnat livet i Sverige för att strida för IS i Syrien. Och han tänker aldrig mer komma tillbaka.

– Vi har ingen kontakt längre, och jag har nästan gett upp hoppet att få återse min son igen, säger Hassan uppgivet.

”Ett riktigt mönsterbarn”

Ali var, enligt pappa Hassan, en tystlåten, skötsam och intelligent person, som var duktig i skolan.

– Han gjorde aldrig något dumt. Bäddade alltid sin säng, gjorde alla sina läxor och höll på med fotboll på fritiden. Ett riktigt mönsterbarn, som var omtyckt av alla och aldrig hamnade i konflikt med någon.

Läste på högskolan

Hassan berättar att Ali aldrig har funnits i något polisregister och hade bra betyg under hela skolgången. Efter gymnasiet började han på högskolan och flyttade till en egen lägenhet som pappan hjälpte honom att finansiera och inreda.

En tid efter att sonen flyttat in i lägenheten, kom föräldrarna på besök. Det var under helgen. De var beredda på en stökig lägenhet – kanske med tomma ölburkar och spår efter kompisar som sovit över efter en festkväll.

– Det man tror om en ungdom som fått sin första frihet. Jag festade också när jag studerade.

”Hemma bad han aldrig”

Men Ali satt och pluggade. Lägenheten var pedantiskt städad, berättar Hassan. Blommorna var vattnade och det fanns många skolböcker i bokhyllan.

– Först blev jag förvånad, för jag hade ju trott något helt annat. Men det gladde mig att han var skötsam.

Hassan berättar att Ali serverade honom en kopp kaffe, men sedan ursäktade han sig, tog fram en bönematta och böjde sig ned för att be.

– Då förstod jag att han förändrats. Hemma hos oss bad han aldrig och han hade inte ens en bönematta.

Stöttade sin son

Hassan är muslim men har aldrig varit särskilt praktiserande. Men vid den tidpunkten tyckte han att sonens förändring kändes helt okej.

– Det är våra förfäders religion. Tro är något positivt, om man inte överdriver. Många religiösa personer är moraliska, omtänksamma och skötsamma personer.

Hassan hade misstagit sig på sin son – men han bestämde sig för att ge sitt fulla stöd till Alis nya livsstil.

– Det viktigaste för mig då var att han klarade sina studier och han mådde bra. Jag ringde honom varje dag och trodde att allt fungerade bra.

Fastade under Ramadan

När sommaren kom fick Ali sommarjobb i Stockholm och flyttade hem temporärt. Under Ramadan fastade ingen i familjen förutom Ali, trots att han jobbade heltid och att solen sken till sent på kvällen. Han var hungrig, törstig, trött och sliten.

”Du vet om man inte orkar, så får man bryta Ramadan. Du jobbar heltid och det är hett ute”, sa Hassan till sin son.

Men sonen vägrade, trots att han var tärd. Tron gick före allt. Då började Hassan misstänka att Ali blivit fanatisk. Han fick panik – men väntade med att säga något.

Det gick några dagar, och pappan funderade på hur han skulle hantera situationen. Till slut frågade Hassan vad Ali tyckte om de mer extrema och fundamentalistiska tolkningarna av islam – som salafismen och wahabismen.

”De är bra”, svarade Ali.

”Kan du tänka dig samarbeta med grupper som stödjer de här tolkningarna”, frågade Hassan.

”Inte nu under tiden jag pluggar”, svarade Ali.

Hassan säger att han inte tog Alis tankar helt på allvar och tänkte att han kunde tala honom till rätta senare. Ali skulle ju trots allt studera några år till. Men det var ett misstag att vänta – ett beslut som pappa Hassan kommit att ångra djupt.

Ali dök inte upp på jobbet

Bara två veckor senare uteblev sonen från jobbet. Hans arbetsgivare ringde och frågade om Hassan visste var Ali var. Han blev misstänksam och ringde sin son direkt, men ingen svarade.

– Jag ringde ett tjugotal gånger. Jag började få panik och trodde att något hade hänt min son.

Men då ringde plötsligt Ali. Hassan tar en paus i berättandet och säger att han än idag ryser när han pratar om det ödesdigra telefonsamtalet.

”Jag är på gränsen mellan Turkiet och Syrien, och jag kommer aldrig mer tillbaka till Sverige, pappa.”

”En gång till, var är du? Sri Lanka?”

”Nej pappa, Syrien”

”Syrien, vad gör du där? Där de krigar?”

”Ja, jag är där och jag kommer aldrig mer tillbaka till Sverige.”

”Va, varför då? Du måste komma tillbaka, kriget där handlar om att vinna makt och land, det har inget med religionen att göra.”

”Jag vill dö, pappa”, sade Ali.

“Alla som dödar mina bröder ska jag döda”

Hassan berättar att han då tänkte på alla svenska ungdomar som mår dåligt och tar livet av sig. Hur vanligt det faktiskt är. Han tänkte att hans son mådde väldigt dåligt och ville ta livet av sig.

”Varför vill du dö? Jag förstår om du hatar livet och inte vill leva längre, men varför ska du döda andra som vill leva”, frågade Hassan Ali.

”Alla som dödar mina bröder ska jag döda”, svarade han då.

”Du behöver inte sörja mig”

Hassan fortsatte att ringa sin son varje dag och försökte övertala honom att komma hem. Men Ali vägrade.

– Jag har själv flytt från krig för att jag ville att min familj skulle leva i fred och slippa dödandet. Det finns så många som riskerar sina liv för att ta sig över Medelhavet för ett bättre och fredligt liv i Europa. Än idag är det en gåta för mig hur han kunde välja kriget i Syrien framför ett fint liv i Sverige, säger Hassan och skakar på huvudet.

Till slut gav Hassan upp och sade till sin son Ali att han inte kommer att sörja om han dör.

”Du behöver inte sörja mig, jag vet att jag gör det rätta”, sade Ali och slutade ringa sin pappa efter det samtalet.

Inspirerad på internet

Hassan har senare förstått att hans son blev inspirerad av rekryteringsvidoes på YouTube och genom olika grupper på nätet, där ungdomar hittar andra likasinnade i närområdet och där skapar egna sociala nätverk.

– Det är inte moskéer som rekryterar. Min son gick aldrig till något samfund i Sverige.

”Man kan inte strunta i sina medborgare”

Hassan vill att samhället ska hjälpa unga som blir lurade av extremister. Att få dem tillbaka till Sverige och hjälpa dem på rätt bana i livet. Samtidigt anser han att de också ska få sona de brott de begår. Men i dag tycker han att myndigheter struntar i dem helt och hållet.

– Jag tror att myndigheterna vill att de ska dö där nere, istället för att få tillbaka dem. De är svenskar och födda här, man kan inte bara strunta i sina medborgare även om de har gjort ett dåligt val i livet.

Hassan vill istället att staten tar vara på deras erfarenheter, för att hindra att fler åker ned.

– Ungefär som Kriminellas revansch i samhället, förklarar han.