Alla är överens. Gängkrigen är systemhotande och ohållbara. Rapporteringen om skjutningar, sprängningar och offer är massiv. Ingen bagatelliserar eller förminskar. Upprördhet, förtvivlan, sorg och frustration. Allt finns där.
Samtidigt är det ibland svårt att nå ut med de faktiska konsekvenserna till alla som inte är direkt berörda. Det finns nämligen en risk med den massiva rapporteringen.
Gärningsmän, offer, gängledare och poliser reduceras lätt till någon sorts karaktärer. Som om dessa inte är verkliga personer, utan figuranter i någon sorts morbid dokusåpa.
Olika grupperingar får, eller tar sig, fantasifulla namn som om det vore fotbollslag det handlade om. Gängledare får smeknamn som om de vore lagkaptener. ”Soldaterna”, utförarna, får ofta nöja sig med åldersangivelser, likt tröjnummer.
Av rapporteringen kan man ana att en ny dödsskjutning betyder att ännu en hämnd har utkrävts.
Men står det 1–1 eller 2–1? Vilken gruppering är på offensiven och vilka pressas tillbaka efter den senaste vändningen? Nyhetsartiklar och Flashback-trådar fyller på med förklaringar och spekulationer om vad som ska hända härnäst. Det blir som ett ständigt pågående matchreferat.
När ännu en gräns överskridits efter att gängen börjat avrätta anhöriga till rivaliserande gängmedlemmar blir dessa offer bara ytterligare en funktion att ta hänsyn till när konflikten skruvas upp. Hur ska den andra sidan svara på provokationen?
Men de är naturligtvis så mycket mer än så.
Kristina, 63, blev avrättad av gängen.
Hon blev antagligen avrättad för att man ville ”komma åt” hennes son.
Det har rapporterats mycket om mordet på Kristina, men hon har konsekvent beskrivits som ”gängledarens mamma”. Det är bara i den funktionen hon är relevant i förhållande till gängkriget.
Hon har blivit en detalj, ett inslag i den långa rad av offer som konflikterna fört med sig.
Men för anhöriga, vänner, grannar och bekanta var hon naturligtvis mycket mer än så.
Hon var en närvarande granne, aktiv inom kyrkan och delaktig i lokalsamhället. Hon drev en frimärksklubb och serverade kyrkkaffe.
Hon var en hel person, med allt vad det innebär, som någon bestämde sig för att ta livet av.
Det är en viktig journalistisk uppgift att försöka förmedla hur vårt samhälle påverkas på djupet av gängkrigets konsekvenser.
Därför berättar vi nu om Kristina, som var så mycket mer än ”gängledarens mamma”.