– För vissa är oron så stark att den nästan är outhärdlig, säger Erland Axelsson forskare vid Karolinska institutet.
Ungefär fem procent av landets befolkning beräknas lida av hälsoångest. Hälsoångest innebär att personen ifråga känner en återkommande och överdrivet stark rädsla att ha eller kanske utveckla en allvarlig sjukdom.
– Det är också vanligt att man blir nedstämd, passiv och uppgiven inför framtiden. Man får svårt att engagera sig för saker som kan göra livet värt att leva, säger Erland Axelsson doktorand vid Karolinska Institutet.
Vid Karolinska institutet i Solna har en forskargrupp utvecklat en KBT-behandling där den enskilde själv kan söka hjälp direkt på nätet.
Arv och miljö
Erland Axelsson är en av dem som varit med och utvecklat den nya behandlingsmetoden. Projektet har visat goda resultat och över hälften av dem som deltagit i behandlingsformen har blivit av med sin hälsoångest.
Enligt honom är det både genetiska arv och miljöfaktorer som avgör om en person utvecklar hälsoångest. Att ha en nära anhörig som drabbats eller avlidit av sjukdom kan vara en utlösande faktor.
– För vissa är det tydligt vilka livserfarenheter som spelat in. Till exempel kan man ha haft en allvarlig sjukdom tidigare i livet, som bröstcancer, och gå runt med en ständig rädsla för att den ska komma tillbaka.
Bryta mönster
För att bli fri från sin hälsoångest behöver patienten bryta sådana invanda levnadsmönster som syftar till att hålla oron för sjukdom i schack på kort sikt. Det kan till exempel handla om att ständigt söka information om sjukdomar eller gå till doktorn omotiverat ofta. Många undersöker också ständigt sin kropp.
– Känns det konstigt någonstans vill man klämma, känna och undersöka. Sådana kontrollbeteenden behöver man i regel trappa ner för att kunna minska sin hälsoångest, säger Erland Axelsson.
Fakta: Hälsoångest
Hälsoångest är en stark rädsla för att ha eller drabbas av en allvarlig sjukdom.
Mellan 0,5 – 5 procent av befolkningen uppskattas lida av hälsoångest.
Drabbade personer är överrepresenterade inom vården.
Fram till 2013 räknades personer med liknande symptom in under diagnosen hypokondri. Den diagnosen finns inte längre i DSM-systemet, som är det vanligaste klassifikationssystemet för mental ohälsa.
Här kan läsa mer om hur behandlingen går till.
Källa: Karolinska Institutet