Det är en tidig morgon i december när Tuva blir överfallen och våldtagen i sin lägenhetsport i centrala Stockholm på väg hem från nattskiftet på sitt restaurangjobb. När hon senare ligger i en sjukhussäng där läkare svärmar runt henne ringer gärningsmannens ord i huvudet samtidigt som polisen kommer in.

– Första kontakten med polisen var en katastrof. In stormar två uniformerade polismän när jag ligger på på sjukhuset och inte blivit ihopsydd. De är väldigt hetsiga och hårda och nästan kräver att få veta vad som hänt mig, säger Tuva.

Gärningsmannen hade hotat att döda henne om hon på något sätt kontaktade polisen, ord som hon mindes då.

– Så jag vågade inte av rädsla för mitt eget liv, säger hon.

Det är först när utredaren Eva, som arbetade på den nu nedlagda sexualbrottsgruppen på Södermalm, kommer in i sjukhusrummet och tilltalar Tuva på ett lugnt och avslappnat sätt som hon övertygas att polisanmäla våldtäkten.

”Minskar smärtan”

Att gå igenom hela rättsprocessen hjälpte Tuva att ta sig vidare och så småningom lägga traumat bakom sig.

– Genom att polisanmäla trots sin misstro till polisen, så deltar man i arbetet att minska den smärtan som andra offer kommer att känna i framtiden. Det tvingar andra att se vad som händer i samhället dagligen, säger hon.

Idag föreläser Tuva för bland annat polisaspiranter tillsammans med de två kvinnliga poliserna som utredde hennes våldtäkt.

– Det har hjälpt mig mycket med min bearbetning och jag har idag stort förtroende för polisen. Vi måste våga sätta krav på hur man vill bli bemött av polisen.