När vi träffar Larry Åström på gymmet i Uppsala har han tränat här i exakt 15 år. Den före detta pingisspelaren såg förut gymmet som ”något fjantigt”, men fick sedan upp ögonen för träningsformen. För några år sedan deltog han i veteran-SM för bodybuilders.

– En vanlig dag för mig ser ut så att jag tränar hårt, äter lunch, dricker stora mängder vatten och tar en tupplur, säger han.

Träningen har gett honom bättre kroppsbild

Larry känner att träningen har förbättrat synen han har på sin kropp. Framför allt med tanke på att han för några år sedan fick en stroke som under en tid gjorde delar av kroppen förlamad.

– För mig har träningen varit ett sätt att komma tillbaka efter stroken. Så på det sättet kan man säga att jag älskar min kropp. Man kanske måste älska sin kropp för att älska sig själv, eller vice versa.

Men helt nöjd, det är han inte.

– Jag tycker alltid jag borde bli ännu bättre. Jag var en blekfet pingisspelare för 15 år sedan och det vill jag inte gå tillbaka till. Det är väl en slags kroppsfixering.

Kroppen – en komplicerad kärleksrelation

Enligt psykologen Thomas Parling, är relationen till kroppen ofta svår. Han har forskat kring kroppskärlek och hur man kan blir bättre på att acceptera kroppen som den är.

– Vi lever i en kultur där vi jämför oss hela tiden och försöker uppnå ideal. Och om vi inte lyckas tror vi att vi måste förändra våra kroppar.

Enligt Thomas Parling kan man lära sig att känna mer kärlek till kroppen genom att respektera den.

– På samma sätt som vi har relationer till andra, så har vi en relation till den egna kroppen. Så i stället för att säga taskiga saker om kroppen får man försöka vårda den.

Känner du kärlek till din kropp?

– Då och då gör jag det. Men sedan finns det såklart också för mig dagar när jag ser mig i spegeln och det dyker upp en önskan om att se ut på ett annat sätt.