– De jag träffar kan ju ha varit hemma i år, flera år, säger Lars Jägemar som jobbar i BUP:s hemmasittarteam.

Hemmasittare är elever som av olika anledningar inte går i skolan. Uppsala kommuns definition är att de ska ha varit hemma från skolan på heltid minst fyra veckor i sträck. Ingen vet exakt hur många hemmasittare det finns, men för några år sen hade kommunen cirka 40 registrerade.

– Det görs en sammanställning varje år i de kommunala skolorna. Men friskolorna fattas ju, sen är det ett mörkertal också. Skolorna ska rapportera in och kanske inte alltid gör det.

Ett ökande problem

Över hälften av hemmasittarna har en diagnos inom autismspekrat. Lars Jägemar menar att hemmasittandet har sjunkit i åldrarna.

– Tendensen är att det har gått från lite enklare äldre elever, till yngre och mera komplexa problem.

Han upplever att antalet hemmasittare har ökat.

– Det finns en motivation att vara hemma – spela dator. För de här eleverna kan man oftast fastna i det här spelandet.

Börjar i hemmet

Lars Jägemar träffar fem elever i veckan och undervisar dem i en till två terminer.

– Jag åker hem till dem, träffar dem i hemmet och börjar arbetet där. Där har jag både undervisning och motivationssamtal där jag pratar med dem och inger dem hopp att det finns en lösning på det här.

Hemmasittaren får veta att det kan ta tid och att det inte är ovanligt. Lars Jägemar har också skolträning där han åker med eleven till skolan och ibland bara passerar skolan.

Lyckat resultat

– I princip alla kommer tillbaka i nån skolsituation. Jag tror att det behövs fler såna här hemmasittarteam som kan åka ut så fort som möjligt och jobba i hemmet. Det är den enda lösningen. Det är ett långsiktigt arbete, men det måste börja i hemmet, menar Lars Jägemar.